All Time Low i oslo

Onsdag eftermiddag, lagomt pigga efter 6 timmar på ett tåg, kommer vi till Oslo. Min sista' from another mista' kom och mötte oss på tågstationen och efter kanske 5 minuter springer vi in i All Time Lows turnébuss och deras tour manager Matt! okej nu lät det som om vi bokstavligen sprang in i deras buss och träffade Matt där inne och hängde där ett tag, men så var det INTE (tyvärr) hahahah  Iaf, så vi gick hem till Hanna (min sista' from another mista') och snackade lite norska med en italiensk snubbe och lite andra språk med lite andra snubbar. Sedan började vi bli jätte nervösa, gjorde oss i ordning och sprang sedan ner till Sentrum Scene där vi skulle på en till Meet & Greet! När vi väl var där var jag inte alls nervös, bara jätte glad, och det var mycket enklare att inte göra bort sig då, haha. När jag hade fått saker signerat, tagit kort, kramat och snackat en stund med alla tog jag tillfället i akt att prata lite med Matt som bara stod där och kollade på alla. Några av er vet nog att jag håller på med ljus på Värmlandsteatern och att ljusdesigner (helst turnerande med ett rock band) är mitt absoluta drömyrke, och All Time Lows ljusdesigner Jeff Maker är någon jag veeeerkligen ser upp till. Så jag frågade helt enkelt Matt om jag kunde få träffa honom. Först lät det väldigt positivt men efter lite funderande kom han på att han ligger och sover, så han tyckte att jag skulle försöka hitta honom efter spelningen, för han kommer ju vara "någonstans" då! Ja ja, jag frågade ju iaf, tänkte jag och gick ändå nöjd där ifrån. Jag skulle ju snart se Blitz Kids och All Time Low live igen ju!       Så, Blitz Kids, möjligtvis lite bättre den här gången, kanske för att jag nu kunde några låtar, och kanske för att det verkade vara ganska många där som tyckte om dem sedan innan. Iaf så är det ett skit bra band som jag har lyssnat jätte mycket på sedan jag kom hem♥ Vi hamnade dessutom ute på deras instagram, hah       Och så All Time Low... Se och njut säger jag bara även om jag inte tog lika snygga bilder i Oslo :(       Direkt efter spelningen var slut såg jag Jeff uppe på scenen, och självklart ropade jag på honom, när han tillslut kollade bak på mig så vinkade jag jätte mycket med ett stort leende på läpparna. Han satte bara upp handen och visade väääldigt tydligt att han inte ville bli störd. Ja ja, jag har iaf vinkat till honom, tänkte jag och gick ändå nöjd där ifrån. När vi hade fått våra jackor gick vi ut till turnébussen och ställde oss där tillsammans med ett ganska stort gäng norskar och kollade på när en massa scenarbetare (bland annat Jeff) lastade in en massa saker i en lastbil och hängde upp dagens skörd av BHar.      Efter ett par timmar kom tillslut Jack ut och kramades lite, och en stund efter kom även Alex. Nu var vi kanske 10 personer kvar och alla var så himla respektfulla och behandlade dem som helt vanliga personer, och detta gjorde att Alex var ute hos oss en ganska lång stund. Han pratade med alla jätte länge och tillslut var det min och Cecilias tur. När han får syn på oss skiner han upp och säger hej JÄTTE glatt, Cecilia skulle berätta en grej som de hade pratat om innan spelningen, och börjar säga "you probably don't remember.." DÄR AVBRYTER Alex henne och säger "YEAH I REMEMBER YOU GUYS, you have been around for a couple of days now!"   Alltså jag kände mig som en jätte jobbig stalker just då, men HERREGUD vad det var värt det, att bli igenkänd av Alexander Gaskarth kändes såååååå sjukt.     Jag frös så mycket så jag höll på att börja gråta så dom här bilderna får fan se ut som dom gör   Vi stod och snackade en stund till, och eftersom jag hade sett Jeff gå in i bussen som stod precis bredvid oss så tänkte jag att jag fan inte var nöjd med den där vinkningen och sura avvisningen, så jag frågade om inte Alex kunde kolla om Jeff ville komma ut. Alex blev jätte förvånad men sa ändå att han absolut kunde fråga, även om han trodde att han hade gått och lagt sig. Han var kvar en stund till och pratade med några av norskarna, och då tänkte jag att nu har han säkert glömt bort vad han skulle göra, men precis innan han gick in i bussen kollade han och pekade på mig och sa "I'll check with Jeff if he wants to come out to you!"  Vad Alex gjorde för mig, och att han ens gjorde något för mig, kommer jag aldrig glömma, för efter några minuter kommer Jeff ut ur bussen i mjukiskläder, barfota i flippflopps med ett glas öl i handen och frågar förvånat vem som ville prata med honom. Helt plötsligt blev jag jäääääätte nervös och kunde inte få ut ett ord. Men vi fick tillslut igång ett samtal och jag gjorde bort mig totalt, men förhoppningsvis kommer han inte ihåg mig haha... Sedan skuttade vi hem till Hanna helt överlyckliga över vårt overkligt perfekta slut på våran lilla ATL turné tillsammans!