Den blödiga lilla mamman

Nu är jag riktigt trött-blödig. Sådär så att underläppen började darra bara jag kom hem ikväll å såg min sons anteckningar från läxan ligga på köksbordet. Det känns som att jag knappt varit hemma senaste tiden och idag opererades han också, lillskrutt. När jag var på jobbet :{ Å storskrutt har sina bekymmer som mamman försöker stötta i över telefon..Det höga tempot jag haft i ett par veckor, eller en tid nu, börjar kännas och det är läge att ta det lite cool och återhämta en smula. Bara nån dag eller en helg. Speciellt när jag inte får sova tillräckligt många timmar! Då faller jag. Fasen, är det åldern eller? Känner nån igen det, att det ändras med tiden? Jag tycker att förr spelade det ingen som helst roll om jag sov för få timmar, visst trött blev jag ju men jag liksom tickade och gick ändå, inga problem, värsta He-man! Men nu faller jag ihop i en blöt blödig hög om jag inte får tid att sova tillräckligt mycket.Herregud, när jag var liten sov jag så lite så jag minns att min mamma tog med mig till ett ställe (en psykolog vet jag nu i efterhand) där jag fick leka i en sandlåda inomhus i ett rum, där jag byggde upp min egna värld med vägar å hus å djur och hade världens underbaraste lekar medan hon frågade lite frågor om vad jag gjorde å så och så fick  jag rita mycket. Jag tyckte det var jättebra där och blev ju hämtad från skolan lite tidigare med, vilket ju var helt ok förutom den gången när vi var på studiebesök på brandstationen och jag var tvungen att gå lite tidigare.Men det var också cool, jag tror att jag var ett väldigt bekymmerslöst barn. Nöjd liksom, å anpassningsbar. (Det är nog här min mamma börjar skratta om hon läser, å tänka att jag inte har nån verklighetsförankring alls haha) Ett barn med litet sömnbehov, för det var inget fel på mig, jag fick helt enkelt all sömn jag behövde. (Det var väl bara mamma å pappa som liksom inte fick sina egna lugna kvällar hehe) Men nu vill tant allra helst sova typ tio timmar å vem hinner det liksom?! Foto: Lisa Nestorson Så ikväll, sent när jag kom hem efter jobbet på ungdomsboendet så gick jag upp till mina älsklingar och pussade och luktade på dem, ni vet liksom drog in djupa andetag i deras hår och bara kände dem.. för deras blödiga lilla mamma behövde kärlek och närhet (av sina sovande tonåringar) och kan ju tydligen inte hålla sig hemma när de är vakna.Nu, ska hon den där blöta fläcken se till att få i sig några vårdande timmar sömn innan morgondagens jobb.Puss på er! Och stort tack för att ni läste ända hit.