Hoppas de sover riktigt dåligt

Jag sitter på ett bord i en sporthall och dinglar med benen och ögonen är fulla av tårar. Hela mitt bröst känns tungt och det är lite jobbigt att andas.  Jag sitter och väntar på min son som har tränat, men mina tankar är hos alla de unga killar som jag jobbat med de senaste 2,5 åren. Jag gjorde mitt sista pass på ungdomsboendet förra fredagen, för nu ska allt läggas ner och killarna flytta mot en oviss framtid. Vår kommun, Tjörn bestämde för knappt två månader sedan att snabbt lägga ner hela verksamheten med ensamkommande barn och med det även de två återstående boendena, redan före årsskiftet.  Man tänkte sig plötsligt att en så stor verksamhet där det bor barn, bara kan läggas ner jättesnabbt och att dessa barn och ungdomar, med uppehållstillstånd, som har rotat sig, går i skola, har hela sitt nätverk och sina fritidsaktiviteter i närheten, skulle flytta ut i olika familjehem istället.  Man tänkte sig tydligen att det, som inte gått att lösa på hela två år skulle gå att ordna på knappt två månader, nämligen att matcha dessa pojkar individuellt mot bra familjehem. Undra om samma människor fortfarande tror på tomten också.. Vi som jobbar med barnen vet ju att det inte går att göra det så snabbt! Att det inte gick! Så vad händer med dem nu, dessa härliga unga människor som jag lärt känna så bra och gjort så mycket roligt ihop med de senaste åren?  Mitt hjärta gråter för dem och för att de är i klorna på myndigheter och politiker som fattar beslut och genomför sina uppdrag helt på ekonomiska och tidsmässiga grunder, som bara vill få det klart och avslutat inför jul och som inte känner eller ens vill lära känna dessa unga.. Som talar det ena fina ordet efter det andra, det låter så bra men har så lite verklighetsförankring och så lite hänsyn eller respekt. Jag hoppas att de sover riktigt dåligt.