Mia drabbade mig

Jag var på Mia Skäringers ”No more fucks to give” igår och redan när ridån började gå upp med musiken dånandes så började jag kämpa mot gråten! Jag kände sån stolthet över henne, att hon lyckats med att fylla Scandinavium två dagar i rad, att hon kommit SÅ långt denna underbara imponerande kvinna! Det känns ju lite som att man känner en person när man följt hen i många år och lite så är det för mig med Mia. Redan innan jag visste vem hon var såg jag henne i Linnéstan i Göteborg på Plikta där det var öppen förskola och där hennes man var med deras son som också heter Alfred, precis som min. Jag trodde för övrigt att Mia Skäringer och hennes namn valt namnet Alfred för att vi gjort det Att de blivit inspirerade av oss för att det stod så mycket i tidningarna och på löpsedlar om mig och min Alfred eftersom jag då var med i en serie som hette Vita Lögner och som var svår att missa eftersom den sändes typ varje dag. Hahaha, tror kanske att de valde namnet helt själva, men jag hade väl lite hybris som blivit känd av så många så galet snabbt! Från en dag till en annan, när mitt första avsnitt sändes. Tillbaka till Mia Skäringer och hennes show. Hon drabbade mig igår och hela showen med dess inslag fick mig att både skratta, gråta och förfäras och inte minst, minnas.. Det kom minnen av egna upplevelser om övergrepp när jag själv som ung reste som modell.  Jag är inte riktigt redo att skriva om det och kanske gör jag det aldrig. Det skrivna ordet är så starkt och, jag ska vara ärlig och säga att jag innerst inne även känner att jag nog får skylla mig lite själv. Vilket naturligtvis vis inte är riktigt, men nu stark känsla!Jag var ung och vacker och reste själv och jag älskade festerna, friheten och uppmärksamheten från alla män och kvinnor. Men det ger dem ju inte rätten till vad som helst, eller.. Så, tack Mia för att du finns och för att du drabbar och inspirerar! Puss, Du äger.