Snart bröllopsvecka

Jag har gått runt här hemma nu ikväll med blöta strumpor i mina högklackade nya skor, för att gå in dem till bröllopet i helgen. Dom e så himla fina, precis vad jag vill ha, men alltså, jag å högklackat... hahaha jag har ju aldrig det! Det är inga problem för mig att gå i högisar, men det är ju inte skönt! Jag brukar ju ha sköna skor.Så jag gick runt här med mina blöta strumpor i höga klackar, innålad klänning och passade på att prova hur jag ska ha håret på bröllopet på lördag.. jag är ju en av fyra tärnor, det är jag och mina systrar, samt Dariusz (min blivande svågers) dotter Alexandra. Fast jag fuskfixade bara håret idag och liksom la löshåret runt som en knut lite snabbt för att testa formen för frisyren mest. Högt eller lågt, bena eller inte och jag tyckte om den här frisyren, fast mer fixad. Jag börjar bli lite nervös nu. Jag är ju inte särskilt förtjust i att resa bort och lämna hem och djur och den här gången även barnen.. Det blir superbra när vi väl är iväg såklart, jag längtar ju nåt galet, jättemycket!! Men inför.. det där med att släppa och slappna av..Nu är iallafall min klänning nästan helt klar och på min mans kostym har jag bara en liten grej kvar sen kan jag pusta ut och titta på de färdiga kläderna där de hänger sådär prydligt iordning inför nåt ni vet och känna att jag kan släppa den biten. Jag är ju något av en workoholic tror jag. Jag gillar att hålla igång, älskar att göra olika saker, älskar att jobba och idag hade jag tackat ja till ett pass på ett korttidsboende för barn och ungdomar med olika typer av funktionsnedsättningar. Det var längesen jag var där nu och det var sååå roligt! Jag slogs av den där känslan av att bli rik bara av att få vistas bland de här människorna. De är så speciella och det jobbet liknar inget annat. Att få stanna upp, vilket är  oundvikligt där, det går inte att stressa för då funkar inget. Stanna upp, låta allting ta sin tid, lyssna, även på de som inte kan prata, bemöta.. No Stress. Love it