Berlin - balkongfrukostar, en cannellonimiddag, en föredetta avlyssningsstation, psykadelisk labyrint, lövblåsare och nutellamackor.

Och så blev det en ny dag och vi åt frukost på Bobbys balkong.Maja.Varje dag åt vi nästan detta: käseschnecke (brödkringla med ost i helt enkelt), yoghurt och juice. Sömnig.Vad vi gjorde på dagen vill min kamera inte tala om, men på kvällen lagade vi canneloni till Bobby i ett försök att tacka för att vi fick bo hos honom. Här är han och Julia.   Gick ut, drack öl på Geronimo (Sonntagstraße 9), träffade min fina Emmy med tågluffkompanjoner på Club der Visionäre (Am Flutgraben 1) på en svajande brygga under upplysta träd och avslutade kvällen i Raw Area. Sedan köpte vi käseschnecke på bageriet mittemot Bobby och kramade Rebecca hejdå som skulle ta morgonflyget hem till Sverige igen.  Dagen därpå tyckte Bea att det var dags för en utflyckt och trots vår trötthet pallrade vi oss upp ur sängarna och tog S-bahn ut till förorten för att sedan promenera ett ganska bra tag innan vi kom fram till Teufelsberg (Djävulsberget på tyska). Uttörstade, med blodsockerfall följde vi de småvägar som slingrade sig uppåt.  Det var en regnig och dimmig dag, men trots det var allt så sjukt vackert. Berget är Berlins högsta och består utav bråte från andra världskriget som ligger ovanpå en föredetta nazistisk underjordisk militärskola. Efter diverse missöden med vakter som inte släppte in oss hittade vi ett hål i staketet som vi slingrade oss igenom. Och sedan, något paranoida, var vi inne. Bea.   Byggnaderna uppe på Teufelsberg är en kvarleva från Kalla kriget, då amerikanarna uppförde en enorm avlyssningsstation ovanpå militärskolan och berget av bråte.    Byggnaderna var fullkomligt enorma och sträckte sig högt upp i skyn.Vi flydde spöregnet och satte oss under tak en stund, för att sedan fortsätta. Platsen har ofta används som open air-klubb (hur man nu vågar ta dit en massa människor som dricker sig fulla, skadorisken är enorm) och besöks även av privatpersoner som vill titta på utsikten, street art-konstnärer som vill måla etc.   Väggarna inuti byggnaderna är i princip helt täckta av grafitti och saknar ytterväggar. Trapphuset ledde oss högt ovanför marken och jag vill inte ens tänka på vad som skulle hända om man skulle råka trilla ned från den femte våningen.Utsikten var inte så pjåkig, trots dimman.Fina vän.Sedan gick vi tillbaka genom skogen igen, kastade i oss någon spinatstrudel för att fylla på energi och åt sedan middag på Mirjams sovrumsgolv, sov i någon timme och gick sedan ut.   Tillslut fick vi lite sol och vår näst sista dag spenderades i en park och sedan besökte vi Tacheles. Från början var byggnaden ett köpcentrum och användes även av nazisterna som ett fängelse ett tag, men när berlinmuren föll tog konstnärer över byggnaden och döpte den till Tacheles (som betyder "straight talking" på Yiddish) och numera får vem som helst gå dit och ta del av deras konst.  Sedan blev det dag för vår sista utekväll, vi var stört taggade.   Vi åt middag på Transit, en restaurang som erbjuder fantastiska asiatiska tapas, och sedan gick vi vidare och drack mojitos för 3,50 €. Därefter gick vi till Zalon sur vilden Renate (Alt-Stralau 70, Friedrichshain) som förmodligen var den finaste/roligaste/knäppaste klubb jag har sett. Det var semifinal i fotboll och som ni vet så förlorade tyskland så stämningen i Berlin var inte på topp, men vi lät oss inte påverkas! I träden hängde båtar man kunde sitta i och det fanns soffor utspridda över hela gårdsplanen. Själva klubben är i ett gammalt lägenhetshus så man går upp i en trappuppgång, genom korridorer och in i olika lägenheter där det spelas musik eller finns platser för häng. Men det bästa med Renate var labyrinten. För 10€ fick man ett guldmynt, och sedan blev man upphämtad av en tjej som satte på en ögonbindel och man leddes in i huset. Man placerade myntet i en dörr som sedan öppnades, och där inne var det helt sjukt. Gångarna var trånga och psykadelisk musik spelades överallt, och eftersom man gick ensam blev det extra obehagligt. Jag kröp igenom passager som kändes kladdiga och passager som var bäcksvarta, vissa gångar blev så smala att man fick backa tillbaka ur dem och en annan gång var en rutchkana som man inte hade någon aning om var den ledde. Det var så surrealistiskt och mardrömsaktigt att jag fick hjärtklappning, men som tur var stötte jag snart ihop med Bea och Maja som också var där inne. Det var fantastiskt och förfärligt på samma gång! Alltså om ni åker till Berlin så måste ni gå till Renate, är ni under 21 så kan ni gå in innan 10, då leggar dem inte.   Sedan drog vi vidare till KPTN där vi träffade fina och hysteriskt roliga tyskar som vi hängde med hela natten. Den andra bilden är när Adrian fick låna en lövblåsare av en trädgårdsmästare klockan 8 på morgonen och springer runt och fäktar med den. Vet inte när jag skrattade så mycket senast. Klockan 9 kom vi hem till Bobby igen och kröp ner i hans enorma dubbelsäng, och på eftermiddagen gav han oss nutellamackor och kaffe på sängen. Sedan åkte jag och Maja till Garage Kleidermarkt, en helt fantastisk second hand-affär där vi köpte kjolar, byxor och shorts i kilopris. Adressen är Ahornstr. 2, u-bahn Nollendorfplatz.    Och det var den fantastiska Berlinresan <3