En månad med bebis

Idag fyller Ben 1 månad, hurra hurra hurra! Världens snällaste och bästa och finaste bebis har jag fått och han har redan gjort mitt liv så mycket rikare. Hade kunnat skriva världens längsta inlägg om alla framsteg han gjort de senaste veckorna.  Jag tänkte dock vara lite ego och låta det här inlägget handla om mig såhär en månad efter förlossningen! Det händer ju en hel del med en månads gammal mamma också.  SÖMN Jag gick precis igenom några av de sista gravidbilderna jag tog innan den 17 november och det känns som en evighet sen jag hade den där bulan. Jag minns knappt hur det kändes! Det jag dock vet är att jag är väldigt, väldigt glad att få tillbaka min egen kropp igen. Att vara gravid är mysigt ungefär 2/3 av tiden men den sista perioden är rätt kämpig, både fysiskt och psykiskt. Jag sov så otroligt dåligt de sista veckorna, och även om jag ju inte sover hela nätter nu heller så kan jag åtminstone få lite ordentlig, skön sömn mellan amningarna till skillnad från under graviditeten då jag sov lätt som en fjäder.  KROPPEN  Jag tycker det är rätt ointressant att prata vikt, väger mig själv aldrig i vanliga fall, men under graviditeten blir man mer eller mindre tvingad så det är vad jag kan utgå ifrån när jag pratar kroppen före och efter bebis. När jag vägde mig sista gången några dagar innan förlossningen hade jag allt som allt gått upp ca 7-8 kg. En väldigt liten viktuppgång alltså, trots att min barnmorska sa till mig de sista veckorna att försöka lägga på mig lite. Nu en månad efter förlossningen är jag (tror jag) nere på min normalnivå men har betydligt mycket mindre muskler än innan jag blev gravid. Längtar tills jag kan börja träna igen, speciellt med tanke på att jag får så himla lätt ont i ryggen - inte optimalt när man bär omkring på en bebis hela dagarna.   LÄKNINGJag fick ju en liten bristning som syddes efter förlossningen. Det var ingen större fara men det har varit lite av ett störningsmoment de senaste veckorna eftersom stygnen har skavt och gjort det obekvämt att ha på sig vanliga byxor. Nu har de äntligen börjar försvinna dock och jag hoppas att allt ser bra ut när jag ska på återkontoll om några veckor. Eftersom jag hade en hel del foglossning kunde jag inte heller röra mig speciellt bra, och att nu kunna ta en ordentlig promenad är underbart! Sammanfattning: att vara gravid var helt okej, stundtals mysigt, men att ha bebis utanför magen är ungefär hindra gånger bättre. Jag mår bättre fysiskt och psykiskt, känner mig piggare och med mer energi. Och att kunna ta ett glas champagne då och då - DET är livskvalitet!