Literally galen i drömtårta.

Om ni har följt min blogg och Instagram den senaste tiden har ni nog förstått att jag fått dille på Kaffeverkets drömtårta. DILLE! Jag tänker på den flera gånger om dagen, längtar till helgen då jag ska få äta den nästa gång, tittar på bilder på den och pratar om den hela tiden (det kan min stackars pojkvän främst intyga). Jag har aldrig tidigare varit så besatt av något, speciellt inte ett bakverk. Vad kommer det sig? Är den så löjligt genialiskt god att det har blivit ett beroende? Eller har jag på något sätt lyckats hypa upp den så mycket i mitt eget huvud, att effekten överdrivs när jag väl äter den? Jag vet inte, men jag är nu och för evigt fast i drömtårtans våld. I vanliga fall hade jag försökt återskapa något liknande hemma, men jag har inga inbillningar om att jag skulle kunna göra det bättre själv och därför låter jag bli. Däremot kom jag över ett recept på en sockerfri variant som eventuellt skulle kunna stilla mitt sug på veckodagarna - hade jag ätit Kaffeverkets rulltårta varje gång jag är sugen hade jag både blivit ruinerad och några tiotal kilo tyngre. Vad tror ni, värt ett försök? Risken är att det blir äckligt och min romantiserade bild av drömtårtan förstörs. Men det kanske är lika bra, för min egen hälsas skull.