Efter regn...

...kommer solsken?  Jag väntar ännu. Alla har sina upp och nergångar. Igår försvann jag ner i en djup dal. Förstod inte riktigt varför. Allt kändes meningslöst och jag undrade vad jag höll på med. Kroppen kändes likadan som för två månader sedan, suget efter något gott triggade mig till vansinne och allt kändes hopplöst. Jag ville bara äta! Jag tänkte: "NEJ! Jag går inte med på det här." På med kläder och ut på en promenad. Tankarna fick rensas och sorteras i rätt fack. Vad är det som gnager i mig just nu? Tillslut kom jag på det. Jag känner mig inte helt frisk i kroppen. I torsdags tappade jag rösten och det höll i sig tills i lördags och pga det vågade jag inte träna, jag trodde att jag höll på att bli riktigt sjuk då mina kollegor har varit det. Sen natten till söndag så började halsen slemma och göra ont. I söndags höll det i sig och det fortsätter. Känner för varje dag att jag blir lite mer förkyld men det bryter inte riktigt ut och går i vågor under hela dagen. Jag är trött och seg i kroppen. Såklart tränar jag inte för tillfället. Det är det som gör mig så sur. Jag var så pepp och taggad! Kände för att springa och gymma som en dåre nu inför invägningen på torsdag. Jag är ju snart i mål! Bara nått kilo kvar och sedan får jag börja trappa upp! Det är inte läge att bli såhär halvdan i kroppen nu. Men, jag vet att det är han där uppe bland molnen som leker med mig ännu en gång; som när jag skulle kicka igång med itrim. Han jäklas med mig. Nu när jag snart är i mål och det har gått så snabbt, då tycker han att det skall ta lite längre tid, jag skall ju inte ha det för bra.  Med detta sagt så tänker jag gå ut på en promenad, några fler steg gör bara nytta.   Heja mig! Hela vägen in i mål!