Steget ifrån Gotland

För att dra det lite kortfattat så är min flytt till Stockholm är den största livsförändringen och det största steget jag har gjort. Sen jag var 18 år så hade tankarna varit där ett par gånger men det blev aldrig på riktigt. Dels var det på grund av att jag var i ett seriöst förhållande under många år och då var det inte aktuellt för mig att flytta även om det kom på tal ett par gånger. När det tog slut så tog det ett år ungefär sen satt jag i min soffa en kväll och kände bara att allt var tråkigt. Vad fanns det kvar för mig? Varför skulle jag stanna? Hela livet var framför mig och jag ville se mer och göra mer. Snabbt bestämde jag mig så det var ganska mycket av ett impulsbeslut men det kändes så bra! Jag fixade ett jobb och sa upp mig på mitt dåvarande arbete. Allt var läskigt och skrämmande de närmsta månaderna men nu fanns det ingen återvändo. Jag hade tur. Min bror med sambo och barn hade precis flyttat till hus så jag fick bo hos dem. Det var min räddning. Jag hade nog aldrig flyttat hit om det inte vore för dem. I 10 månader blev jag kvar hos där och jag är evigt tacksam för att dem tog emot mig med öppna armar! Att ha min bror och hans familj i samma stad har gjort att jag har hittat trygghet och aldrig känt mig helt ensam. Det har varit tufft utan mina vänner men jag har klarat av det! I slutet av juni fick jag en lägenhet och jag fick äntligen stå på egna ben. Det blev inte långvarigt för helt plötsligt kände jag och min pojkvän att vi skulle bli sambos. Det känns så himla rätt att bo ihop med den man älskar och vill dela sitt liv med. Tänk om jag visste detta förra sommaren? Att ett år senare skulle jag bli sambo, gå på Itrim och förändra mitt liv samtidigt som jag kommit in på makeupartistutbildning som börjar i januari. Allt är galet, mitt liv blev allt annat än jag trodde, men det är perfekt och allt jag vill!