Tankar.

Jag har börjat skriva på min förlossnings berättelse men orkar inte ta den nu jag behöver skriva av mig lite bara.. Jag antecknade hela förloppet fram tills värkarna blev så pass starka att jag inte minns mycket av vad som hände.. jag blev ju väldigt sjuk, har repat mig otroligt bra. Förra tisdagen när jag kom hem kunde jag inte resa mig ur min vanliga säng själv, inte gå ut och gå, från bilen till dörren tog det ett bra tag. Det tog odlingar på var infektionen satt i min kropp men hittade inte var. Så blev behandlad med antibiotika från första dagen efter snitt och morfin sprutor och blodförtunnande. Jag tyckte jag var med och ville amma men kunde inte sitta upp, låg i sängen i två dagar och kunde tillslut sitta upp och röra benen. Nick tog därför extremt mycket ansvar över elliot själv.. han var i dag rummet med alla andra föräldrar och tittade hockey, jag bara låg på rummet med feber och frossa. Han måste känt sig lite ensam stackaren.. allting kändes så dåligt, jag grät varje dag pga orkeslöshet och känslan av att inte räcka till som mamma. Är jätte nöjd med all personal uppe på BB, de tog så bra hand om oss ❤ nu börjar jag bli mig själv och nick slipper ta spruta på mig här hemma och jag har slutat med antibiotika och feber ät borta. Tacksam för de 10 pappa dagarna!!!!