Dive into the past

Säger som alltid ... bättre sent än aldrig! Let´s dive into the past together! Till dagarna i Miami som spenderades på stranden. Då temperaturen var långt över noll och man kände sig friare än någonsin. Då vi dagligen vandrade längst Ocean drive otaligt många gånger. Spenderade kvällarna på restauranger med enastående mat ... ... och smaskigaste drinkarna! En av dagarna valde även att ta bussen för att utforska Downtown (midtown likaså då vi hoppade av lite för tidigt ... yey). Där besökte vi sen Bayside Marketplace som var ett utomhus mall precis vid vattnet. Super mysigt! Startade med lite efterlängtad kinamat innan det blev lite hattköp och diverse andra besök i allt från lokala butiker till Victoria´s secret. (checokade? heh) Sen rätt som det va, var vår vecka i Miami slut och det var dags att hoppa i vinter boots, vinterjackan och allt annat som klarar av stickande kyla. Mot New york och mina fina små prinsar. Började med att överraska de vid bussen och fick sen höra den ena historien efter den andra om vad som hänt under mina 3 veckor ifrån dem. Så fina <3 Hann även med en helt enastående och alltid lika hypad brunch inne i City. Träffade lite nya människor och skapade nya minnen att ta med i bagaget!För innan man visste ordet av det hade vi packat alla väskor, gott igenom de mest hjärtskärande timmarna av mitt liv då jag var tvungen att säga hej då till min underbara USA familj, lämna mina älsklingar till bröder och bege mig hemåt. Visste att det skulle bli helt fruktansvärt jobbigt men att det skulle göra så psykiskt jävla ont var jag då inte beredd på. Kände mig helt tom samtidigt som tusentals tårar strömmade ner för mina kinder. Sen gick jag igenom så mycket olika stadier från det att vi lämnade huset till det att vi landade i Sverige igen. Tårarna och ledsamheten byttes ut mot ren och skär ilska som jag inte vet vart eller varför den dök upp. Sen var det ledsamt igen och slutligen bara tomt. Kunde inte gråta, vilket fick någon slags rädsla att dyka upp, skakade då landet landade i Tyskland och likaså i fina Göteborg. Allt blev helt plötsligt så overkligt verkligt. Från det att vi gick av planet gick jag bara och höll mig för munnen av ren o skär chock och lite smått panik. Lyckan var där likaså. Den som maxade då vi mötte de mycket bekanata ansikterna som alla stod med ballonger och skyltar för att välkomna oss efter hela 13 månader på annan mark. Den känslan var sjuk. Att se alla samlade igen, få kramas och känna att andingen lättade en aning ... ... och ja gott folk! Nu har det minsann gått lite mer än en vecka i detta land. Vet fortfarande inte vad jag ska säga och försöker fortfarande smälta saker och ting vilket tro det eller ej varit tyngre än jag trott. Jag har gått runt trött i stortsätt hela tiden men ändå sparkat mig själv i baken för att ta mig ut en aning. Vandrar gatorna upp i stan, träffat mina små pärlor och bara tagit dagarna som de kommit. Vilket jag nu ska fortsätta göra tills jag börjar jobba nästa vecka och det är dags att ta tag i livet för att nå nästa mål i livet! Så kramis till er alla från mig alla! Hoppas ni lever loppan och tar vara på dagarna likaså! <3