saknaden är stor

    OCH så mycket mer.. Jag saknar Nya Zeeland så mycket. önskar jag kunde åka dit bara en dag, säga hej å se alla som man lämande så fort. Jag kan inte beskriva vad denna resa har gjort mig, jag skarpt ogillade när personer sa " du åker som en tjej och kommer hem som en kvinna", jag ville verkligen inte växa upp. Men om detta var att växa upp så var det de bästa jag kunde göra, att vara bekväm i sig själv å veta att vart man än är så är det lugnt, stora problem blev så små efter allt dedär, man ändå gjorde själv på andra sidan jorden. och överlevde och kom hem.  Jag tror absolut att vissa måste tappa bort sig själv innan dom kan vara sig själv. Bara av en slump åka ur strömmen och nånstans där hitta sig själv. Jag hade inget behov av att göra det innan jag åkte men jag vet nu att jag va inte samma person då som nu, men jag menar, en sån resa borde väl ändå sätta spår i nästan vem som helst.    Jag är glad varje dag jag är hemma, att kunna krama människorna jag saknade så offatbart mycket under ett helt år, att veta att ens föräldrar är ett telefonsamtalbort, med klockans visare på samma ställe som min är också nästan vardagslyx nu. Men att jag vet att jag inte kommer träffa alla i bilderna ovan är inte så kul. Även fast jag är hemma så blir det skypesamtal med männiksor man inte kan beskriva hur mycket man saknar. Resan är det bästa jag gjort! Och kunde ha valt att göra.