Elias

I fredags blev min kusin Elias begravd och det var en vacker och tung helg. En annan kusin sa det rätt bra när han summerade begravningsdagen, att det kändes som att man hade sprungit ett marathon. För så var det verkligen. Begravningen var redan kl.10 på morgonen i kyrkan. Vidare till gravsättning och sedan mot minnesstunden. Vid dagens slut kände jag mig väldigt trött psykiskt av alla intryck, alla tårar och allt det vackra på samma gång. Det är verkligen otroligt tragiskt att han har lämnat oss alla men jag är ändå så glad över att vi har en sån gemenskap i släkten. Delad sorg är mindre sorg eller något sånt. Lika som med fammos begravning så blev detta också som en släktträff. Vi spenderade mycket tid ihop vi kusiner (med ingifta osv) och berätta historier om Elias. Jag tror att det är ett väldigt fint sätt att hantera det hela. Och jag är så glad att vi fick säga farväl tillsammans.Tack för den tiden vi fick ha dig hos oss, vila i himmelsk frid!