hejdå stillheten

Nu återstår mindre än en timme av det här året och jag känner mig väldigt ledsen över att se det gå. Inte på ett sånt där standard "tiden går så fort"-sätt utan för att vardagen kommer tillbaka. För första gången i mitt liv har jag känt av något som jag bara kan gissa är julefrid och det är helt OTROLIGT skönt. Det kanske var för att jag jobbade julafton i år och därför inte planerade så mycket inför jul eller lade för mycket energi på det. Dagarna innan jul och framtill idag har varit lugna, fridfulla och stilla över lag. Det är svårt att förklara riktigt. Men det är som att man ser mindre människor, mindre bilar och de människor och bilar man väl ser är liksom avslappnade och mindre stressade. Jag har i alla fall känt mig så och JAG ÄLSKAR DET! Kan vi införa en högtid varje månad där samma frid måste ingå? Hur som haver tror jag att den friden har gett mig mycket så tack för det.Idag är det alltså nyårsafton och för att maximera friden innan vardagen kommer tillbaka så valde jag och Pettson att bojkotta allt firande och det var sååå värt det. Vi har sovit länge, ätit lite finare mat, spelat sällskapsspel och bara hängt tillsammans. Pettson somnade redan för nån timme sen och jag skall strax gå och lägga mig, det blir alltså inte ens något rakettittande i år och det känns helt ok. Jag skrev även ner mina önskningar och förhoppningar för det kommande året och det är väl en del samma som alltid och några nya. Julen var också mysig men till nästa år ska jag försöka lägga mindre press på julfirandet och allt däromkring. Det viktigaste är trots allt att man är tillsammans och tar tillvara på det man har. Gott nytt år! <3(bild från igår när jag satt hemma hos Eva-Marie och virkade med barnen = dröm-kväll.)