Det inlägget jag aldrig trodde jag skulle skriva. Sexuellt ofredande och sexuellt övergrepp mot barn.

När jag var 7 år gammal blev jag sexuellt utnyttjad och ofredad av en manlig bekant till familjen.Det var lovdag från skolan, mamma och pappa skulle jobba så jag fick vara hemma hos denna familj över dagen istället, detta är en familj som var väldigt nära vår familj och vi barn gick mellan hushållen helt fritt, så det var som ett andra hem. Eftersom att pappa började tidigt lämnade han mig där redan tidigt på morgonen, när jag kom dit sov barnen i familjen så det var bara jag och pappan i familjen vakna (mamman var även hon på sitt arbete), jag fick en frukostmacka, sedan frågade jag om jag fick spela tv-spel, de hade nämligen ett spel som jag älskade där man skulle styra en boll som skulle hoppa mellan olika platåer som såg olika ut i varje bana. När jag sitter där och spelar ropar pappan i huset på mig och ber mig att komma in till föräldrarnas sovrum, väl där inne visar han mig en porrtidning med en massa grafiska bilder på nakna kvinnor, han visar mig specifikt en bild med flera nakna kvinnor som har samlag och frågar "-Är detta Spice Girls?", som ni kanske förstår var det min favoritgrupp, varpå jag svarar att det inte är det. Han ber mig då lägga mig på rygg på sängen sedan börjar han ta på mig, först på nedre delen av min mage för att sedan röra sig mot mina genitalier och slutligen utföra någon form av massage på mitt könsorgan. Hela tiden frågade han om jag tyckte det var skönt, jag svarade inte, jag var bara helt tyst. Tillslut tog jag mod till mig, reste mig upp och sa att jag skulle fortsätta spela. Jag satt nu på golvet i vardagsrummet och "spelade", jag var rätt och obekväm så jag satt mest och kollade på startbilden till tv-spelet, väldigt redo att starta ett spel om han skulle komma i närheten igen så att jag skulle se upptagen ut och han inte skulle be mig göra något mer. Han ropar från hallen att han tänkte ta en dusch. När han duschat klart öppnar han badrumsdörren och står där helt naken, han frågar om det är okej, jag kommer inte ihåg om jag svarade eller inte, har för mig att jag inte ville göra honom "ledsen" genom att säga nej så har för mig att jag sa att det var okej.Husets bottenvåning är utformad på ett sånt sätt så att där jag satt och tittade på tv:n kunde jag även se rakt in i badrummet. Där stod dörren nu på vid gavel och han stod där inne och tog på sig själv. Efter ett tag bad han mig återigen komma, jag undrade vad han ville. Han berättade då att om man tog på snoppen tillräckligt mycket skulle det komma något ur den, typ som när man använder en tvålpump, och han undrade om jag ville testa. Självklart ville jag inte det, jag sa nej flera gånger, frågade om vi inte kunde väcka de andra så skulle de kunna göra det (tror att jag kände att något var fel och ville se hur han reagerade på att vi skulle be någon annan att också vara med), men han insisterade, berättade också att jag skulle vara dum om jag väckte de andra då de äntligen skulle få en sovmorgon. Jag kom inte undan, jag kände mig tvungen att gå dit och ta på honom, för att klara av att göra det föreställde jag mig att jag tog på just en tvålpump, och inte en penis, visst kom det något därur. Men det var inte tvål.Jag gick tillbaka till mitt spel, 5 minuter senare vaknade de andra och dagen fortsatte som vanligt. Fast inget längre skulle bli som vanligt för mig. Det här är min historia, jag skakar i hela kroppen, har hjärtklappning och svårt att andas när jag skriver detta. Trots att det gått 23 år sedan är minnena kvar som att det var igår. Den händelsen har påverkat hela mitt liv, men sedan mamma dog och jag nu bär på den sorgen så kände jag att jag var tvungen att börja göra mig av med ångest någon annanstans för att orka med att gå igenom livet. Detta har tyngt mig något oerhört då jag, inför varje gång jag tänkt berätta för någon om detta eller skriva om detta, har tänkt, "tänk om de inte tror mig, jag orkar inte försvara mig", "tänk om de inte tycker att det är så farligt som jag upplevt det och får mig att känna att jag överdrivit allt", "tänk om de vet vem jag pratar om och kommer att hata mig efter att jag sagt detta då de får en annan bild av den personen eller tror att jag hittar på". Så många tankar som byggt upp så mycket ångest genom året, ångest jag nu måste släppa på för att orka bearbeta den största sorgen i mitt liv, att mamma inte längre finns. Det är tyvärr inte bara händelsen i sig som skapat ångest. Det är efterspelet, hur vi behandlades och hur jag bemöttes. Men det tar jag i ett separat inlägg som kommer direkt efter detta.  / Nathalie