Jag vet inte riktigt vart jag ska börja... Så jag har inte mått så bra dom senaste veckorna men igår var jag tvungen att inse att det inte bara är en liten svacka utan jag har inte mått så här psykiskt dåligt sen jag var gravid med Robyn 2015. Och jag sa att jag skulle vara ärlig med min resa men det har varit väldigt jobbigt för mig att all framsteg jag har jobbat på de senaste åren nu är försvunnen. För de som inte vet så har jag kämpat med depressionen tidigt tonåren och när jag var 17 så lessnade jag och sökte hjälp hos BUP, men då jag skulle fylla 18 så fick jag inte fortsätta. Men den tiden jag han gå så hjälpte det super mycket tills jag vart gravid med Robyn. Jag vart gravid vårterminen i 3an och efter studenten flyttade alla mina kompisar ifrån Norrköping och Andreas var tvungen att jobba så han flyttade till hans mormor och morfar i Vårgårda. Så den sommaren var det jag och Alice (Min hund som har flyttat hem till Andreas syster) och min familj och vänner var på avstånd. Och jag har inte mått så här dåligt sen den sommaren. Just nu pendlar mitt humör konstant och så fort jag börjar må bättre så sätter jag press på mig själv med allt jag vill åstadkomma, och då kraschar jag igen. Så tills Andreas kommer hem så tänker jag skjuta upp kick 10/110 men jag kommer fortfarande försöka äta så hälsosamt som möjligt och undvika socker, gluten och mjölkprodukter. 30 dagars träningen fortsätter jag med men idag orkade jag inte hela programmet så jag delar upp den så kommer göra de sista ikväll. Mitt fokus just nu ligger på mig själv och Alex och jag längtar så mycket efter Robyn men samtidigt är jag väldigt tacksam att hon inte är hemma just nu. Nä nu vill Alex komma upp och det här är det jobbigaste inlägget jag skrivit och jag vet inte vad mer jag ska säga men jag hoppas ni har förståelse.