Dag 17 Måndag

Förutom att släppa in ut hästar från hagen och paddocken och kolla till ettåringarna och sto, föl, ponny ägnades förmiddagen åt skit. Hela stallet skulle mockas ut. Men det var inte så jobbigt som det kanske låter. Väggaran mellan hästarna är portabla eller gå att skjuta fram och tillbaka så att man kan bilda en box i mittgången så att man kan gå mellan boxarna eller åka med en traktor/truck grej fram och tillbaka. Rob åkte och tog upp bäddarna med traktor grejen vilket underlätta det hela så att man inte behöver gå med grep och skottkärra och mocka för hand. Jag och Anna tog bort spindelnät, det var spännande, man fick jobba snabbt för att inte bli påkörd eller få några kilo skit på sig. Vi fick även sopa spill till mitten av "gången" för att Rob skulle kunna ta upp det. Vi tvättade även vattenkoppar och krubbor. Så detta ägnade vi vår förmiddag åt. Juste vi gav hö, halm och sopade när vi var klara också. På eftermiddagen byte jag hästar i paddocken, fodra, borsta och fixade Doctor för kunder, sopade stallet, gick med drottningen och borstade henne. (Drottningen=Queen Lady). Jag longerade även två filurer en ponnysom heter Ariana och nummer 6, Lititya. Ponnyn var en utmaning, hon vände sig inåt och ville inte galoppera och testade en verkligen, det gick okej. Lititya var taggad och ville inte stå still när jag fixade inspänningen och när jag tillslut lyckades flög hon fram och kuta runt mig. När hon sprungit färdigt var hon ganska seg men lyssnade ändå ganska bra och var lätt distraherad för allt som hände runt om henne. Hon slappnade inte riktigt av så som jag ville tyvärr, men hon verkar vara en känslig häst dessurom regnade det så det kan vara en bidragande faktor. Det är roligt att få longera så många olika sorters hästar, har verkligen lärt mig mycket och blivit mycket säkrare med linan. Jag är lite besviken att jag inte har fått visa vad jag kan på hästryggen men det blir inte alltid som man tänkt sig men jag har fått öva upp andra färdiheter. Dessutom har jag ju min egen stärna och prinsessa därhemma.  Hannah Nilsson