FLUMMIGT.

När han ler mot mig känns det som hjärtat ska rinna över. Och i samma stund som jag ser in i hans ögon så vet jag. Nu är det kört. Han skratt är det finaste jag hört. Jag är så nära mina känslor nu. Dom går nästan att ta på. Det pirrar ut i fingertopparna. Det är en konstig känsla. Jag känner inte igen mig själv längre. Det är fascinerande att se nya sidor hos sig själv. Trodde aldrig jag kunde känna så starkt. Jag har blivit ännu mer rastlös. Häromdagen gick jag fyra promenader. Kan inte sitta still. Hans närvaro får mina  ord att fumla fram och jag vet inte vad jag säger. Jag vet ingenting längre. Det ända jag vet är att jag vill ha dig. Jag vill ha dig mest av allt i hela världen.