Mot Uganda....efter 15år

✨Godfortsättning alla nya och gamla besökare ✨ Jag visste redan för några månader sen om att Vi skulle åka till Uganda för min kusin skulle gifta sig och önskan var att ha mig på plats. Jag hade inte varit i Uganda på 15 år av den anledning att sist jag var där så var det för att begrava min Älskade mormor och jag kände direkt att jag hade inget mer att hämta.😭 Jag förträngde alla minnen och rätt som det var gick 15 år förbi! Min kusin bor i London men skulle ha sitt bröllop i Uganda för då måste allt göras på det traditionella sättet (Inte för mig dock jag kommer att ha vårt bröllop i Sverige och på vårt sätt) Från början skulle Mr Big och jag och Kenzo åka... vi började leta biljetter men sen visade det sig att Kenzo var för ung för att ta malaria sprutan/ medicin. Så trots ledsamhet så bestämde vi att Freyah och jag kunde åka istället.Så direkt efter Jul så började vi packa och var redo att resa och jag är egentligen flygrädd men visste inget för jag ville inte göra Freyah orilig OMG  allt kändes så overkligt och tankarna börja frossa för jag hade nu bestämt mig för att vara öppen för allt med tanke på att efter Mormors grav så bestämde jag mig aldrig mer åka till Uganda. Undertiden vi väntade i Köpenhamn så passade vi på att äta lite gott. Vi resten på kvällen och der var skönt då man skulle vakna i ett annat land.Freyah såg verkligen fram emot vad som väntade i Uganda.... 🙈✨ Doha by night....’ Jag har själv aldrig i Doha men kan säga att det var väldigt stort och en trevlig flygplats det var mycket att titta på... wow✨ Två timmar senare var det dags igen att ta nästa flyg.... flyget som hade slut destination Entebbe.... När flyget äntligen landade i Uganda från ingenstans börjad tårarna spruta och känslorna blev verkliga.... och jag sa tyst : Tack Gud nu är vi äntligen framme.En kvinna som satt bakom oss trodde nog att jag grät bara för att flygningen fick bra så hon sträckte ur sin hand och tog på mig tröstade mig med ert leende✨💝 När vi gick ut ifrån den ganska liten flygplats Entebbe jämfört med andra flygplatser ...... så sjönk mina i vanligt fall höga axlar.... varmen ösade på och människor glodde på oss och hälsade på oss vart vi än vände oss...... i väntan på att bli hämtade✨💕 Och nästan två timmar senare kom äntligen min kusin Silas som egentligen bor i Kanada men är alltid i Uganda december månad och framåt.....Jag kan säga det.....😱😂😂 det här med att passa tider i Afrika är rena kulturkrock för mig...... men men nu var vi ändå på semester.Jag hann bli frustrerad och arg och allt däremellan men när vi blev hämtade så var det bara glädje . Efter 15 år så kände jag inte igen Uganda wow som det hade ändrats 🙈 Freyah fick träffa många kusiner och det var så kul att se hur dom utan språk lekte och sjöng och dansade ❤️ Vi började med att bo de två första dagarna hos min kusin och hans tjej så att vi skulle få lite kvalitetstid med dom och barnen innan vi flyttade in hos min moster hem där bröllopsfesten skulle vara. Frukterna som jag längtade mest efter omg vilka underbara smaker😳😋😋😋Det går inte att beskriva med ord. Freyah var helt slut men vägrade sova för det var mycket att ta igen och mycket att se och folk att lära känna. Dagen / kvällen slutade med mycket skratt, prat och massor av kramar. Jag är otroligt tacksam för att resan gick bra för det var en lång resa och åren var alldeles för många.🇺🇬 Jag mår känner nu att jag mår bra av mitt #Sverige och mitt #Uganda men känner också att jag är mer Svensk i tankar och sättet än ugandian. Men best of both worlds💕 Fortsättningen följer..... Kram  Harriet Kyolaba.