När min värld är allt för mörk är din nåd mitt ljus.

Mina kollegor har precis gått hem. När jag mår så här så är jag så rädd att allt jag gör blir fel och att alla andra ska tycka att jag är dum eller bara fel helt enkelt. Glöggkvällen blev helt okej. Jag hade trevligt men egentligen kanske det bara var jag som hade det. Jag vet inte. Börjar jag spekulera vidare på det så kommer jag bara gråta än mer än vad jag redan gör. Har haft sån ångest och stress i kroppen idag så har inte ätit någon middag.. Imorgon blir jag utan lunch också. Får sån ångest av att tänka på mat.. Igår fanns gospelkören i mina tankar en längre stund och en fråga som dök upp var om de sjunger på begravningar? Tänker att om jag dör så skulle jag vilja att de sjöng på min begravning. Det skulle vara så fint och betyda massor för mig. den läskigaste tanken är dock att ingen troligen kommer vilja komma.. Jag är ju bara jag och egentligen är jag mest i vägen när jag är på övningarna. En klar önskan vore i alla fall att de sjöng men förstår så klart om de avstår. Man vet ju inte om man dör idag, imorgon eller om hundra år dock så...