Om att vara naken med en annan människa och våga säga nej

Låt mig introducera Petronella för ett år sedan. Hon var glad så länge någon ville ha henne. Då var hon hade hon sex med penisbärare. Alltid i ett mörkt rum, för att blotta sig helt för någon annan var för svårt. Det kunde göra ont och hon ville egentligen inte alltid. Men det var bekräftelse, och bekräftelse var (ÄR) en drog.    Och låt mig presentera gårdagens mig. Då jag med lagom alkohol i kroppen lyfts upp mot en vägg av en skäggig snubbe som hade kyssar on point. För att sedan röka med vänner och han smyger upp bakom och börjar bli allt för klängig. Han viskar att han vill ha mig och jag ser till att han ska få jobba för det. Efter ett tag och rivsår på läpparna från skäggstubb så finner jag mig själv i en säng, naken och tänkte att det är dags nu. Att det kan vara värt ett försök. Men när han inte visade sig vara en jävel på förspel och kvinnlig orgasm så insåg jag att jag inte ville. "Jag vill inte" så jag sparkar i väg honom, klär på mig och går ut till de andra. Jag ville inte och jag är så glad att jag stod upp för den känslan.     Jag vill inte nedvärdera mig och min kropp mer. Jag vill inte göra allt för bekräftelsen. Ska jag ligga med någon ska det vara för att jag vill ha just den personen. Jag vill inte ligga i mörka rum längre. Jag vill ha en fönsterlampa tänd och en person som det inte känns jobbigt med om mina bröstvårtor inte är stenhårda, om mina lår är breda eller om jag har finnar på skinkorna. För jag tänker sluta ligga med personer (läs snubbar) som bara ser mig som ett verktyg. Jag tänker fortsätta känna efter, säga hur jag vill ha det och helt enkelt respektera min kropp och personen som bor i det människoköttet.