4 MÅNADER

Mitt lilla barn är redan 4 månader. Vart tar tiden vägen? Samtidigt som det känns som en evighet sen vi kom hem från BB och som att Livia har funnits i våra liv hela tiden så går tiden snabbare än någonsin. Min lilla bebis är inte så liten längre, hon har fått börja smaka gröt (som verkligen var en hitt) och lite annat såsom sötpotatis och morotspuré. Dock ger jag väldigt väldigt lite nu i början eftersom hon måste vänja sig och så att magen hänger med. Men gröten var som sagt populär så jag tänker att jag ska erbjuda lite på kvällarna och sen får hon ersättning efter det. Byter alltså inte ut något mål utan bara kompletterar. Hon har vart inne i en fas nu som är en tillväxt och utvecklingsperiod och det har märkts på henne. Sömnen har vart sådär (men nu är det bra igen), hon har vart/ är väldigt mammig. Ingen annan än mamma och pappa får hålla i henne om vi är i närheten, då blir det gråtfest direkt. Är vi inte där så går det bättre. Hon är nästan alltid glad annars, skrattar åt allt och alla och bara är så himla härlig. Hon greppar leksaker och allt ska vara i munnen för tillfället. Hon har rullat från mage till rygg, men det händer inte varje gång hon ligger på mage. Rygg till mage har hon inte riktigt lyckats med ännu, men man märker att hon vill och det är väldigt nära nu. Hon älskar babblarna redan och tvn överlag är väldigt populär.. hon sover ganska regelbundet på dagarna nu, dock är det inget vi håller stenhårt på utan hon får sova när hon är trött såklart. Men det blir oftast vid samma tider om man inte gör något avvikande. För natten somnar hon alltid mellan 20-21.00 och sen sover hon till 08 dagen därpå med ett uppvak för mat bara vid 04-05 ungefär. Då äter hon och somnar om direkt. Hon sover i egen säng och jag gjort sen hon föddes. Jag brukar lyfta över henne ibland till våran säng vid ca 06-07 på morgonen för att mysa lite, och då brukar vi som sagt somna om tillsammans, finns inget mysigare <3 Hon är verkligen en liten minimänniska nu och det finns ingen annan jag älskar så mycket. Hon är mitt allt och jag skulle göra vad som helst för henne. Man kan inte förklara kärleken till sitt barn, utan man förstår nog bara om man själv har barn, den känslan är liksom så stark så det går inte beskriva. Jag är så tacksam för det jag har i livet. Min egna lilla familj. Världens finaste vänner runtomkring, både nya och gamla, min familj, Johannes familj som jag är så så så glad över att jag kommit så nära. Hela familjen är som bästa vänner och jag älskar det. Jag har allt jag behöver <3 tack livet för det!