Ett brev till dig - Vet du hur många gånger jag velat fråga dig, varför ville du ta mitt liv?

Hej Rasmus.  Jag vill börja med att fråga dig en fråga, hur mår du?  Nu vill jag fråga många fler..Hur mår du när du förstört så många liv.  Jag undrar om du ligger vaken på nätterna, jag undrar om hur du drömmer, ifall du varit rädd för mörker, ifall du kissat på dig i din sömn, ifall du fått andnöd av panik. Har din kropp skakat så du svettats igenom dina kläder? Har du velat ta ditt liv, 1 gång 2 gånger 3 gånger varannan dag, varje dag? Har du sett dig i spegeln och slagit sönder din spegelbild? Har du dragit knivar och rakblad mot dina handleder för att känna smärtan utanpå istället för inuti?  Har du varit rädd att älskas, att älska? Har du vaknat skrikandes, har du gråtit tills din kropp är så trött att du somnar mellan tårarna. Har du blivit spottad på? Har du blivit mobbad, har någon slagit dig i ansiktet och kallat dig hemska saker, har du tänk du var bättre död? Har du tillitsproblem? Har du svårt att släppa någon närma? Har du dagar du knappt vill lämna sängen? Har du druckit dig så full bara för du hoppas bli så väck att du inte ens vaknar ur mardrömmarna på nätterna? Har du stått på ett dansgolv och när någon rört dig, stelnat och velat dö på plats. Har du haft sex med människor för att känna " någon vill ha dig" har du varit med människor som behandlat dig som skit,  har du låtit folk göra det? för du tror du inte var värld mer ändå.  Har du förlorat din ungdom, din uppväxt där du skulle lekt och varit glad. När du istället funderade på om du en dag skulle lyckas ta livet av dig på riktigt. Har du slagit folk för dom skrattat åt dig, sagt till dig du är värld att dö? Har du det? Har du behövt bytta ditt telefon nr, din mejl, stänga ner konton för folk jagar dig överallt det går. Har du lagt oändliga summor på psykologer, har du behövt trycka din kropp full med tabletter mot ångest. Har du låtit den som ska älska dig , slå dig, kalla dig äcklig, säga du inte är något värld, har du accepterat det? Har du önskat någon älska dig, men när dom väl gjorde det så kunde du inte ens älska den personen tillbaka. Är du känslokall för du är rädd att bli sårad, ensam och skadad? Är du äcklad av dig själv, fast du borde älska dig själv? Behöver du varje dag slåss för att stå upp, för klara ditt liv, le och vara glad? Behöver du påminna dig själv om att du är bra, att du är värdig och älskvärd. Behöver du i 10 år vara rädd för att somna, drömma eller vakna om nätterna. HAR du behövt acceptera att ditt liv är tusen bitar spillror som du får sicksacka mellan.  Har du behövt bygga dig själv bit för bit i varje andetag du tar? Har du kastat tallrikar, skålar, glas eller föremål vilt omkring dig, har du rivit sönder din hud i en ångest attack. Har du sprungit mil utan ens känna trötthet för ilskan är så djup inom dig. Har du undrat varför du behöver gå igenom såna känslor? Känner du obehag inför när någon ska kyssa dig? Får du minnen om hur du höll fast mig, tryckte in din tunga i min mun.  Har du behövt gå till toan efter sex för att duscha bort skam? Har du tittat dig i spegeln och undrat " vem är jag ".  Rasmus har du förlorat människor, har du stängt in dig i månader utan att prata med någon, träffat någon eller ens röra dig från din säng.  Har du stått i en skog och skrikit tills din hals blir öm och rösten hes. Har du haft svårt att kontrollera dig? Har du fått utbrott och blivit arg utan att du hunnit räkna till 1. Har du årliga månader där du minns vad du varit med om, där du minns rättegångarna, förhören, skolan, hemska personer, minnen om hur du försöker ta livet av dig, minnen om hur du är med människor som tryckt ner dig i skorna och kallat dig värdelös?  Rasmus? Har du ångrat dig för vad du gjort. Minns du mig Rasmus? Minns du den är 14 åringen som skuttade omkring, som redan innan du kom in i mitt liv. Hade det så jobbigt, som redan innan du kom försökte överleva. Tänkte du aldrig på hur du skulle skada mig, brydde du dig inte om hur du skulle skada mig, trodde du att det inte spelade någon roll? Rasmus spelade mitt liv ingen roll för dig? Spelade inte deras liv någon roll för dig? Minns du att jag skulle snart fylla år, jag skulle bli femton. Jag skulle äntligen få ha sovis med min pojkvän för mamma och pappa. Något jag längtat efter i 1 år! Minns du att den där 14 åringa tjejen var så barnslig och mest av allt önskade sig en kaninunge till sin födelsedag. Kommer du ihåg att jag sa det? Eller du tänkte bara på att du skulle våldta mig och ta mitt liv ifrån mig innan jag ens fyllt 15.   Rasmus minns du mig när jag försöker slita mig från dig, Rasmus vad tänkte du på när du sa du skulle våldta mig? Rasmus vad kände du när du märkte du kvävt mig så jag svimmat. Rasmus varför ville du skada mig? Snälla Rasmus varför ville du ta mitt liv i från mig? Jag har så många frågor. Rasmus det är 10 år sen, jag blir 25 i morgon..det enda jag kan tänka på är dig!  Rasmus jag minns fortfarande rädslan i min kropp när du håller fast mig. Jag minns fortfarande hur tårarna rinner från min kind när du tvingar dig på mig. Jag minns fortfarande dina händer runt min hals, din blick när du tar allt ifrån mig. Rasmus jag minns fortfarande att jag försöker ta mig loss, jag minns fortfarande hur min kropp stelnar och du gör din grej. Rasmus tänkte du aldrig på mig eller vad du gjorde mot mig? När du lämnade mig, var du ledsen då? DU sa du var ledsen, du sa du visste det var fel. Du sa du gjort det förut. Men Ramus hade tänkte du sekunden efter du insåg du gjort fel. Sekunden efter du såg en 14 årig avsvimmad framför dig.  Ångrade du dig verkligen som du sa? Rasmus om du gjorde det, varför våldtog du igen och igen och igen. Rasmus vad tänkte du när du våldtog den 13 åriga flickan året efter mig?  Rasmus hade du känt igen mig idag. Vet du att jag åker förbi din gata varje morgon. Vet du att jag blundar varje gång jag gör det. Att jag är livrädd att du ska komma på bussen. Att jag blundar hela vägen till Ramlösa station.  Vet du jag är så rädd att du ska kliva på där, att jag ska se dig. Vet du att här om dagen trodde jag mig se dig i fönsterbilden? Att jag grät hela vägen tills jag hoppade av bussen.  Att jag fick duscha när jag kom till jobbet för jag hade svettats så mycket av paniken. Vet du att jag ofta önskar jag kunde fråga dig...  Varför ville du ta mitt liv? om du undrade, så äger jag mitt liv, jag är stark och lycklig. Men jag får kämpa pga dig