Längesedan sist

Tiden med bebis springer iväg och jag har knappt ägnat en tanke åt denna lilla blogg. Men nu så! Livet med bebis är fantastiskt, omtumlande och stundtals svårt. Känslor av att inte räcka till, oro och ovisshet är bara några av de jobbiga känslor som uppkommer... Men mest är det helt fantastiskt. Helt plötsligt är något så litet hela ens värld. Som går före allt annat. Skit i den där frukosten, duschen, sömnen eller rena kläder. Inget som spelar någon roll, för huvudsaken är att den där fruktansvärt söta lilla människan har det bra och är nöjd. Nu när vi har lärt känna varandra i sex veckor börjar jag landa i det nya livet. Och det är så jäkla häftigt att se min lilla bebis utvecklas. Hon har från början varit väldigt stark i nacken (5 dagar gammal på BVC fick vi första gången höra att hon är väldigt stark för att vara så liten) och hon håller uppe huvudet mycket. Hon har börjat le, följa med blicken och jollra. Hon låter som en dinosaurie (skojar inte, första nätterna blev vi ganska oroliga haha) och älskar att somna i famnen. Det är magiskt när hon gosar in sitt huvud vid min hals och somnar! Eller när hon tittar på mig och ler. Hon är helt ljuvlig.  Sova på pappas bröst är en favorit. Hjärtat smälter när jag tittar på dessa två tillsammans.  Några dagar gammal i min famn. <3 Lilla sparven när hon var fyra veckor gammal. Vi går långa promenader och efteråt kan hon sova i flera timmar ute i vagnen. Jag och Matte firade förresten 10(!) år tillsammans samma dag som Juli blev en månad. <3