Lite bitter

Mm, alltså vad blåögd, snäll och konflikträdd man kan vara. Det är verkligen min svaga(?) sida. Förbannat tröttsamt är det iallafall. Att återkommande bara låta folk (som man tror är närmare en än vad det faktiskt verkar i vissa lägen) göra en ledsen och besviken. Ibland arg och provocerad. Och där sitter man och biter ihop, fortsätter vara trevlig och bara tar emot. Säger inte till. Om det inte är något extremt såklart. Sväljer och går vidare. Eller de som struntar i en. Som kommer när det passar bara en själv. Som inte bjuder tillbaka. Det kanske är dags att faktiskt strunta i vissa människor. För vad är en relation eller vänskap värd när man känner sig bortglömd, bortvald eller ensam? När man inte får mycket tillbaka. När man mest känner att det tar energi och gör en ledsen. Nej, hej med er.