Feminism, Fi och feminism

Det har pratats om att den interna kritiken hos feminister och antirasister har blivit hårdare på senare tid. Jag håller med om det. Egentligen har jag ingenting emot kritiken av andra feminister eller antirasister men däremot är det jargongen, tonen som jag har svårt för. Dåliga attityder och personangrepp till individer som inte driver kampen på samma sätt är både respektlöst och meningslöst. Det begränsar kampen och exkluderar människor med samma intention.    Iallafall, ibland tycker jag exempelvis att det är problematiskt att F! ensamma representerar bilden av svensk feminism eftersom det leder till ett exkluderande av andra feministiska inriktningar än den socialistiska. En snävare bild av vad feminism är skapas och människor som inte identifierar sig med den socialistiska ideologin känner sig obekväma i att våga tro på den feministiska idén. Vilket i sin tur minskar stödet till ett feministiskt tänkande och ett aktivt jämställdhetsarbete. När en talar om F! så är det viktigt att betona att F! är en inriktning av feminism, en socialistiskt feminism, en gren av feminism och inte den grundläggande definitionen av feminism. Jag tror att det blir enklare att bemöta både motståndare till F! alternativt motståndare till feminism överlag om man kan reda ut vart kritiken är riktad eftersom människor har en tendens att blanda ihop faktumet att det inte är en och samma sak. Jag som feminist känner inte att det per automatik är min uppgift i livet att försvara F! och deras politik, eller att människor överhuvudtaget utgår från att det är just det partiet som jag röstar på. Jag önskar att den interna kritiken hos feminister var sakligare och jag önskar att mer energi istället kunde riktas åt den verkliga fienden- patriarkatet, förtrycket, hatet.