Kompromissa aldrig med homohatet

I Stockholm pågår Pride just nu.    Som barn får vi lära oss att kompromissa. Att mötas halvvägs och att komma överens. I synnerhet som kvinna, lär samhället oss att vi ska föra oss på ett visst sätt och det är lite gulligull över det hela.    Undvik passiva formuleringar så som 'samhället har förändrats' när ni talar om kampen för människors rättigheter. Och synliggör aktörerna för kampen, för att visa att ingenting gott kommer ifrån passivitet, stillsamhet och kompromisser.    Som Jonas Gardell skriver "Vi förändrade samhället". För att frihet är inte något man får till skänks, frihet är något man erövrar.     När aids bröt ut i Sverige på 80-talet skapades en upptrappning av det helvete som homosexuella människor alltid utsatts för. Oskyldiga, sjuka människor som fick slita för sin rätt till läkarvård och som ansågs vara skyldiga till brott. Dom var smittspridare. Dom var skyldiga, mördare. En annan inställning, vanligt förekommande, var att sjukdomen var ett straff för en omoralisk livsstil.     Det fanns ingen vetenskaplig forskning när aids spreds, vilket gav ännu större utrymme för förtryckare att diskriminera de oskyldiga.    Men bättre blev det och mentaliteten kring hbtq har förändrats, både juridiskt och socialt,  tack vare de som ledde kampen i fronten och vägrade kompromissa. De som tog tillbaka sin frihet.    Nu måste vi fortsätta kampen eftersom ingenting kan tas för givet. Det finns och kommer alltid finnas krafter som försöker motarbeta jämställdhet. Exempel på det har ni efter OS i Sotji, landets ledare Putin och hans fruktansvärda homoförakt. Svenska exempel på det hittar ni i politiska partier som SD där ledande politiker jämför homosexualitet med pedofili och fortsättningsvis uttrycker sig homofobiskt, upprepade gånger never ending.  Det finns också religiösa och kulturella grupper i Sverige där HBTQ fortfarande är så tabubelagt att personer rent av riskerar sin säkerhet genom att komma ut. Jehovas vittne, som anser att homosexualitet är en sjukdom som kan botas genom att studera bibeln är en grupp med en absurd inställning till sexuell identitet.  Jag skulle säga att homofobi är ett återkommande ämne i frireligiösa grupper, och bland annat en församling som befinner sig där jag har växt upp är tydligt exempel på det.    Med det sagt så vill jag citera Gardell genom att säga att vi är inte framme än. Inte i Sverige och definitivt inte i resten av världen. Därför behövs allt stöd som en kan ge. Jag vill uppmana människor att bli aktörer i den mån man har möjlighet till.    Det kan betyda att delta i parader eller demonstrationer för att visa sitt stöd och hylla hbtq. Eller att ta diskussionen på sociala medier eller i verkligheten. Att engagera sig i en organisation som driver rättighetssfrågor. Att skänka pengar. Att säga ifrån när den inlindade, förklädda homofobin yttrar sig genom skämt eller kommentarer, länkar eller likes. Att rösta mot en homofobisk politik. Att nätverka. Att som företag sponsra hbtq frågor. Det finns så mycket man kan göra för att vissa att vi inte TOLERERAR diskriminering av människor.    Jag vill också nämna ett fantastiskt initiativ från Jonas Gardell, Jon Voss och Arto Winter som heter Regnbågsfonden och är en insamlingsstiftelse med syfte att hjälpa HBT-organisationer eller enskilda personer.    I samband med Jonas Gardells 'Torka aldrig tårar utan handskar' skriver han att "Det var som ett krig som utkämpades i fredstid". Jag tycker det är så fint och så passande. Och det är fortfarande aktuellt, därför har jag tatuerat in meningen över revbenen.