Mina 10 största rädslor.

1. Rädslan av att bli lämnad ensam. Jag har skrivit om det förut, men det är verkligen en av mina största rädslor i livet. Jag hatar att känna mig övergiven eller ensam, det är verkligen den värsta känslan. Jag är alltid övertygad om att alla 2. Rädslan av att misslyckas. Jag har prestationsångest och det värsta jag vet är när jag inte följer planer jag bestämt eller verkligen misslyckas med någonting. Det finns inget som ger mig mer ångest än att inte slutföra eller när saker går snett. 3. Rädslan av att falla ihop och inte orka ställa sig upp igen. Just nu orkar jag alltid ställa mig upp när jag faller men fatta om det kommer en dag då jag inte orkar, en dag då jag ger upp. Hemsk tanke. 4. Rädslan över att inte kunna få några barn. Jag insåg detta ganska nyligen. Har så länge sagt att jag kanske inte ens vill ha barn och att det inte vore en sån stor grej för mig om jag inte får några barn. Alltså varken adopterade eller egna. Men jag har nog bara intalat mig själv de. Klart jag vill ha barn, jag älskar barn. Är livrädd för att jag förstört för mig själv på den punkten när jag väl vill ha barn. 5. Rädslan över att folk inte ska tycka om mig för den jag är eller hur jag ser ut. Hur mycket jag än tänker på att alla människor jag möter inte kommer tycka om mig eller mina värderingar så är det så svårt för mig att acceptera. Får ångest av att tänka på att det finns folk som inte gillar mig. 6. Rädslan över att gå upp i vikt. Oj, vad jobbigt det är att erkänna denna rädsla men det är sant. Känns nästan lite förbjudet att skriva ut. Även fast jag inte längre svälter mig själv så sitter det stenhårt i huvudet. Vill tillägga att jag aldrig skulle ställa mig på en våg så jag vet ingenting om min vikt för tillfället och känner inget behov av att någonsin veta. För mig är hälsa och balans viktigt just nu, inte vad jag väger. Det är en kamp som inte många ser men som alltid finns i alla val jag gör. 7. Rädslan för att bli utnyttjad. Fan, usch. Behöver jag ens kommentera denna? Tycker denna rädsla talar för sig själv. 8. Rädslan av att vara någons andrahandsval. Vare sig det kommer till killar eller kompisar så vill jag aldrig uppleva att jag är ett andrahandsval. Denna rädsla hänger väl ihop med många av överstående egentligen. 9. Rädslan över att hamna i en konflikt eller bli utskälld. Hatar konflikter, tycker det är super obehagligt och onödigt. 10. Rädslan över att känna för mycket. Jag var expert på att hantera mina känslor. Förr kunde jag stänga av helt, nu är jag inte lika bra på det längre. Jag kan liksom inte kontrollera det jag känner eller hur jag visar det på samma sätt som förr. Däremot har jag fortfarande väldigt svårt att säga "jag älskar dig" helt spontant. Samtidigt som det är väldigt positivt att jag blivit bättre på att visa vad jag känner så gör det mig sårbar vilket är skrämmande.