2020, vad hände egentligen?

Det är lätt att tro att ingenting av värde hänt i år i och med virusets dominans. Ingenting kul, inget utöver det vanliga. Knappt har jag bloggat - men jag tänker ändå ge det ett försök att skriva den årliga sammanfattningen idag. Gräva i mitt minne. Ta hjälp av instagram kanske. Vi ger det ett försök!JanuariNyåret firades in hos Hannie som vid tillfället bodde vid Södervärn. Fyrverkerierna smälldes precis utanför fönstret så jag stannade inne, kvällen blev rätt lugn, men det gjorde inget. Någon helg senare gick jag och klubbade med en dansk tjej, Sofie, som jag sen tyvärr inte fortsatt prata med. Både hon och jag är att skylla där, tänker jag. Jag saknar att klubba... dansgolven, som jag behöver dem!    Jag tror januari var månaden när jag äntligen fick igång min TV här? Minns jag hade nåt besök precis efter årsskiftet.. det var inte gjort i en handvändning minns jag. I övrigt hängde jag på Miriams kafé en del, förutom att jobba såklart.FebruariJag skaffade tinder. Såg alla delar av melloturnén ensam och hoppades på Anna Bergendahl. Åt semlor. Annars hände inte mycket?MarsJag var med i Arons podcast inför mellofinalen och hjärtat sjönk rätt tungt när The Mamas vann istället för Anna, men bara en vecka senare inleddes besöksförbudet på sjukhuset och hela världen liksom... lamslogs. Allt ställdes in, så även Eurovision vilket kanske inte var förvånande men ändå gjorde mig ledsen för jag skulle ju dit med Gabe och Rebecca! Men världen hade kollektiv panik.    Jag köpte ett våffeljärn och firade med mig själv. Vaknade en natt ett antal gånger och kräktes och fick ligga hemma ett par dagar. Oklart vad som orsakade det, men minns att Ahmed inte räddes för att komma hit och ta hand om mig. Det var rätt fint!AprilÄven påsken firades ensam, men det föll sig rätt naturligt. Nån dag sprang jag på Miriam ute på stan, vi gick ett varv i Pildammsparken och tittade på alla blommor som slagit ut, samt videochattade med hennes vänner i Tyskland, det var rätt fint. Miriam och Helen blev sen de två gästerna som firade när jag fyllde 26 den 26:e, och det är jag innerligt glad för. Någonstans här dock, började coronan sprida sig bland personalen på avdelningen. Jag åkte till mina föräldrar över valborg i vanlig ordning, vilket kanske var dumt, det är oklart om jag blev smittad innan jag åkte eller medan jag var där, i så fall måste det hänt på tåget, eller typ... i skobutiken i Skene. Vem vet. Det var en trevlig resa i vilket fall, även om Valborg inte kunde firas som det brukade. Inget spex heller, av naturliga skäl. MajPå väg hem från mamma och pappa hade jag en rätt jobbig huvudvärk. Dagen efter var jag på jobbet men mådde inte 100%, och dagen efter det vaknade jag med feber. Vid det här laget hade vi redan intagsstopp på patienter då för många i personalen redan var smittade och vi inte kunde lösa bemanningen. Nu var det min tur att bli smittad, och nästan halva månaden blev jag hemma. Fick fråga runt bland kompisar som kunde hjälpa mig att handla. Hade ont som fan i ryggen, kände ingen lukt eller smak, och en olustig känsla i halsen som att jag liksom ville hosta ut något som inte gick. Men jag repade mig ganska snabbt i alla fall, och det finns ju definitivt de som haft det värre. När jag blivit frisk kunde jag till och med vara med och fira Louises födelsedag! Och på avdelningen hade vi bara en enda patient den veckan. Dessutom var soluppgången på Kristi Himmelfärd underbart klar och fin, och utsikten från Hyllie station perfekt.JuniJag fixade med min balkong! Köpte insynsskydd, ljusslinga, balkonglåda, drivhus, jord, fröer... sen gick det inte superbra under sommaren när regnskurarna kom och vattnet inte rann undan, men det är en annan historia. Juni var annars lugnt, vi flyttade till onkologens lokaler, midsommar firades ensam, vädret var fint och jag badade i havet.JuliInget spännande hände ju! Inte förrän jag gick på semester. Upp till föräldrarna och Borås igen, och den här gången träffade jag faktiskt Rebecca också!! Hon har pojkvän i Borås, lägligt nog. Ett besök på Thai silk blev det, ett varv i skogen vid Viskafors likaså. Sen bar det av till Uppland och min syster, med utflykter, restaurangbesök, sällskapsspel och svårt att sova på nätterna för att pappa snarkar. Som det brukar vara när familjen är samlad. Sen var juli plötsligt slut och jag åkte hem till Malmö igen.AugustiSista veckan av semestern blev en historia i tristess, ensamhet, ett par gråtstunder av "varför hör ingen av sig?" och avsaknad av mod att vara den som hör av sig först själv. Jag gjorde småutflykter ensam istället, såg Crying Day Care Choir i ett litet cirkustält, plockade blåbär i Höör och björnbär på Ön, gick runt i Limhamn. Sen var semestern slut.SeptemberJag klippte mig! Något jag längtat efter hela året mer eller mindre. Pappa kom ner för en snabbvisit. Och saker och ting började äntligen lossna på tinder, den 27:e gick jag på en dejt jag tyckte gick svinbra (han var hur gullig som helst, vi fikade vid havet, pratade om allt och inget, HAN tog initiativ till första kyssen etc etc etc) men en halv vecka senare sa han att det inte skulle funka mellan oss. Det var bara att gråta en skvätt men sen ställa sig upp och fortsätta igen. OktoberMin långhelg inföll första helgen i oktober och den här gången kom mamma och pappa till mig, de hjälpte mig sätta upp gardiner, vi gjorde utflykter till Falsterbo, Smygehuk, Svaneholms slott och Landskrona citadell, vi åt på restaurang, bakade kanelbullar, spelade Clever - ett spel vi gett till Tesse i julklapp 2019 som sen kom att bli familjens nya Grej 2020 typ. Åtminstone jag älskar det, så mycket att jag köpte ett exemplar till mig själv att ha hemma.    Sen hände inte så mycket i oktober förutom att jag hittade en bra promenadslinga till mig själv, just här i närområdet. Och just det! Jag testade positivt för antikroppar! Jag har ju faktiskt inte varit sjuk igen sen jag hade covid i maj. Det är rätt skönt.NovemberViruset tog fart igen och nu tvingades vår egen avdelning ställa om, våra vanliga patienter fick flytta och endast covid-patienter flyttade in. De i personalen som inte varit sjuka under våren, de blev det nu istället. En av dem var min närmaste kollega, vilket gjorde att jag fick testa mig igen, men jag klarade mig som tur var undan. Antikropparna verkar med andra ord hålla i sig än.    Tror november var min low-point i tindrandet, det var den här månaden jag matchade med snubbar jag faktiskt ville det skulle bli nåt med men som bara gjorde mig besviken på ett sätt eller annat. Men jag höll ut. Tänkte att något bättre kunde det väl bli av det här, eller?DecemberJag fick stanna hemma över första advent i och med att det var då jag väntade på testsvaret. Bakade lussebullar i min ensamhet och tog med till jobbet nästa dag. Julpyntade lite. Förberedde inför jul som bara den under luciahelgen, klädde granen, handlade massa mat, rullade vegbullar och smällkarameller. Fick åka upp till föräldrarna veckan innan jul och fira låtsasjulafton, i och med att jag jobbade 23:e och 24:e. Att fira sin första riktiga julafton utan någon familjemedlem på plats, det var... märkligt, men inte helt kasst. Bästa dagen den här månaden var nog ändå i söndags, då faktiskt fick gå på tinderdejt igen, och den här gången... den här gången tror jag faktiskt det kan bli nåt bra. Jag hoppas lite försiktigt i alla fall. Vi ska nämligen ses idag igen.Jaha, nämen skål för det då? 2021 kan nog bara bli bättre, eller hur? Vaccinet kan inte komma snart nog, och när det väl gör det, då jävlar.