Hosta är ren och skär föräldratortyr

Barnhosta är ren tortyr för en småbarnsförälder. Att ligga nerbäddad i min säng och höra honom hosta där inne är tortyr. Jag väntar lite, det kanske lägger sig, hosta är inte farligt...Nej! Den lägger sig inte!Så det blir till att massa sig upp och leta efter hostmedicin i kylskåpet i halvdunkel. Mäta upp och dra upp i sprutan, tända upp stora lampan för att dubbelkolla dosen och tassa in till en liten motvillig unge. Han tar medicinen men det måste trugas lite först. Jag går ut i garaget och plockar ner hans blåa pingvin från översta hyllan och fyller den med vatten (jag svär tyst under hela tiden). Den blå pingvinen köpte vi  till Seth på biltema när han var liten. Det är en ångmaskin som fyller alex rum med ånga och som gör det lite lättare för honom att andas.För nu är vi förkylda Alex och jag. Jag trodde först att det var allergi men Alex är precis lika förkyld som jag är. Det snörvlas och frustas.Host host host, sen lägger det sig och vi kan somna om.  ”Maaammmaaaaaaaa!!”Fan också, jag går som en berusad in i hans sovrum och väntar mig en spya, host, snor vad som helst.”Känn på mina muskler mamma, känn här”.Barnet pratar också i sömnen. Alex sätter sig upp och visar vart jag ska känna, sen lägger han sig ner och somnar om.På vägen ut ur Alex rum så möter jag en sömndrucken frågande Mårten med håret på ända.”Jag skulle känna på hans muskler..”