När man flyger högt

När man är 6 år nästan 7 år och har myror i brallan då är hela livet som en parkourbana.Alexander kröp, krängde förbi folk och klättrade sig genom vårt Välabesök idag. Helt obrydd om människors irriterade blickar och sura miner. För när man är 6 år lever man inne i sin egen fantasivärld och det är egentligen helt fantastiskt.Vi föräldrar försöker såklart guida honom och påminna honom om att det finns många människor runt omkring men han är så förtrollande långt inne i sin värld.De färgade stenplattorna på marken blir till lava och man får endast gå på vita eller om det var svarta stenplattor, och om man är i sjönöd så kan man klättra upp på de röda möblerna som dyker upp lite här och där på Väla för att människor ska kunna sitta och vila. Han är också väldigt mån om att få slippa hålla handen mer nu, att få känna sig lika stor som storebror och kanske t.o.m. få gå själv lite grann.Då jag är lite av en hönsmamma så är det ju inte tal om någon längre bit ifrån men visst får han gå lite själv så länge jag ser honom. Men när han ville gå ner i källaren och gå på toa själv så var det stopp. Jag försökte förklara att mina ögon inte kan nå så långt ner för trapporna, det förstod han men ändå.Vi fick ta honom till lekplatsen och låta honom springa av sig där, klättra och tjoa.Vinden i håret och tankar om ”titta vad jag kan klättra högt, bergis högst i världen!!”Härligt när man är 6 år och livet leker!