Vårt äventyr!!!

Dag 1Mamma fyllde år i maj och vi valde ju att ge henne en annorlunda present och det blev det herregud. Vi var 10 personer som red tillsammans i en grupp.2 tjejer som var arbetskompisar från Göteborg, ett äktapar från Hudiksvall där mannen var fransman och talade svenska med stark fransk brytning, ett kompispar som var norrlänningar som pluggade i Lund och Kalmar, ett syskonpar från Stockholm och mamma och jag. Av oss 10 var det endast tjejerna från Göteborg och mamma och jag som hade ridvana av islandshästar eller kanske till och med ridvana alls, asså så märkligt när man ändå manuellt har fyllt i att man har hästvana 2 som innebär att man kan rida i alla gångarter. När vi var på tur så gick deras hästar hej vilt rätt in i buskar och bäckar och in i varandra. Och vi red hårt, visst det var mycket skritt så att vi kunde se naturen men det var hård terräng och upp och ner, över åar och floder och ibland galopp och tölt/trav och du var ju tvingad till att vara uppmärksam för att din häst inte skulle skada sig samt att vi red i 6-7 h och det är inte för nybörjare. Första dagen landade vi med flyget, åt lunch och sen var det iväg på tur i 4h.Mamma lyckades att ramla av 2 gånger när hon hoppade av hästen och när hon ramlade över en rot.Sen efter det fick jag vart jag än var i gruppen vara hennes ”avstigare ”. ”Susaaaaann whoo whooo var är du, jag ska sitta av”.Jag hade i min packning minutiöst packat allt superkontrollerat. Dvs vilka kläder är lämpliga tex inga spetstrosor utan mormorstrosor, olika lager tröjor, strumpor byxor utan söm och olika tröjor och islandströja med anorak. Men första dagen missade jag att få på mig rätt trosor så jag fick rejält med skavsår och resulterade att jag resten av resan fick ha mammas ena raggsocka som ”stoppning” i byxan i mellangården. Jag hade inte kunnat rida om jag inte hade stoppat den i brallan det var helt sjukt.På kvällen var jag tvungen att flytta rumpan på stolen under hela middagen för det gjorde så ont, det brände. Vi blev bjudna på renkött i alla möjliga former, laxsoppa, hembakat bröd, efterrätter på lokala råvaror samt saft i olika former dvs rallarrossaft , älgörtssaft, kvannesaft samt ängssyre strössel på vår blåbärsglass.  Dag 2Vi var lite stela i rumpan men begav oss ut i fjällen på en 7h ridtur ovanför trädgränsen. Alltså så högt upp att det inte växer några träd. Vi grillade lunch där uppe och byggde en provisorisk hage där hästarna fick pusta ut. Det var väldigt brant ridning både upp och ner så vägen ner fick vi leda ner hästarna. Det gick ganska fort ner så man fick vara observant och det var inte jag, jag råkade en nanosekund titta bakåt och då missade jag att hästen framför hade stannat. Jag gick med näsan rätt in i hästen framförs rumpa och jag blev så förvånad och paff att jag vrickade min högra fot när jag vinglade åt sidan. När vi kom tillbaka till gården så dråsade vi i säng efter middagen kl 20. Men kl 22 var det ftf ljust och klockan 23 så var det norrsken som de andra såg men vi missade när vi sussade för fullt. Dag 3 Vi skulle rida över fjället off country till Kiruna kommun. Vi red rätt in i skogen över mossor och träsk samt rätt in i snår och inte på några stigar utan endast upptrampad häststig och det var härligt!!Vi såg renar med och utan bjällror och det är magiskt.Vi åt lunch vid en sjö med provisorisk hästhage och kokkaffe.Mamma tog en sabbatsdag och det var tur för vi inledde turen med klättring med hästarna rätt upp där vi gick framför och stöttade hästarna när vi klättrade upp, det var tufft och gick snabbt. Jag tränar varje dag och jag var ändå helt slut och tiggde pauser då vi var andra häst min pålle och jag. Jag hörde hur de andra stånkade och pustade bakom mig.Både Gneisty och jag gillade att rida som andra häst så vi passade bra ihop han och jag.Världens finaste lille häst med lite hett temperament precis som jag och vi gillade varandra starkt och litade på varandra 100%. Jag lät honom klättra och släppte tyglarna och lät honom gå friatt bestämma vad han tyckte var bäst och han var så duktig.7h senare kom vi fram igen till gården och där åt vi middag och somnade tidigt. Dag 4 Idag har jag funderingar kring klimatet här uppe. Under de här dagarna så har vi stött på samtalsämnet samerna och rasismen mot dem.Men lite mer komplicerat än så ändå märker jag för inom samerna så finns det de som har renskötsel och de som inte har det. Det har t.o.m. funnits olika skolor för de olika grupperna men också en hieraki där svenskar är överst sen tornedalsfinskar och sen samerna med renskötsel och sen samer utan renskötsel (om jag har förstått det rätt).På alla skyltar så står det de svenska ortsnamnen och under dem det samiska ortnamnet.Men enligt vår värdinna så är det inte omtyckt och skyltarna tas ner då och då och måste sättas upp nya. Enligt henne så är Kirunas kommunråd korrumperat och där är de ledande centerpartister och de bedriver tillsammans med sina vänner en rasism mot samerna som ingen vågar eller kan bestrida. Både öppen och dold rasism i sakfrågor.Jag blir beklämd över det jag hör och förstår att det är komplicerade frågor samt att det sträcker sig över generationer och ingen är villig att prata om det. En misstänksamhet och en tystnad brer ut sig.När vi frågar om samerna och renskötsel så får man korta enstaviga svar och undanflyende blickar och mumlande svar om att man inte talar om hur många renar man har i sin hjord. Till och med jag som alltid är en grävande journalist känner av att inte ställa för många frågor eller följdfrågor.Vi har fått lära oss de olika samiska namnen på orterna och vi har ätit samisk kost och det har varit fantastiskt gott. Hästgården vi bodde på var under samisk flagga och vår värdinna hade renskötsel och personalen var samer med eller utan renar.Vår chaufför blev vass i rösten och tillrättavisade mig milt men bestämt när jag råkade fråga åt vilket håll som Lapporten låg.”Det heter inte det, den heter Tjuonavagge och har ingenting med lappar eller samer att göra. Det betyder gåsdalen ”.Jag skämdes och bannade mig själv för att jag inte hade insett tidigare att lapp fanns med i namnet och är ett öknamn för same.En annan sak som också får mig lite fundersam är bristen av sjukvård. Det finns inget sjukhus med akutkirurgi inom 4h körtid  även med helikopter kan det vara problematiskt och händer det en olycka så kan det vara rätt så kört i värsta fall.Det finns ett sjukhus i Kiruna men det är mest som en vårdcentral. Jag tänker att om man väljer att bo där uppe så finns det med i beräkningen. Men hur går det med BB eller när barnen blir sjuka på riktigt?Kan bli ännu mer irriterad och frustrerad när man hör människor säga att de inte kan åka till Ängelholm för att det är för långt…