Att vara stark

Jag är tvungen att alltid gå runt och vara stark. Jag hade inte klarat den här sjukdomen om jag inte ens hade varit en gnutta stark. Den här sjukdomen är så frustrerande både psykiskt och fysiskt. Det är otroligt jobbig. Idag ska jag åka och jobba. Orkar inte alls egentligen men det är bara att göra. Har inte långt kvar alls nu innan jag slutar. ???????? Känns skönt att i alla fall ha 15 dagars semester innan skolan sätter igång. Jag har otrolig ångest över igår. Min pojkvän och jag åt ute. Har blivit mer och mer sådant nu. Vi åt sushi och min pojkvän sa åt mig att ta 11 bitar istället för 8 då jag knappt hade ätit något under dagen. Jag fick panik men lyckades ändå få i mig allt. Kan säga att det var riktigt jobbigt för jag var mätt efter de fyra första bitarna. ???? Sen träffade han och jag några vänner. Vi åt typ "kvällsfika" på en hamburgerrestaurang. Jag ville inte ha men även där pressade både pojkvän och vänner mig till att äta. Blev otroligt ledsen och var nära på att börja gråta, men jag bet ihop och åt ändå. Idag känns det faktiskt riktigt jobbigt när jag åt så pass mycket igår. Känns ännu jobbigare nu när jag idag åt lite mer frukost än vad jag brukar. ???????????? En annan sak som kommer att bli jobbig idag är att jag ska äta ute ikväll också. Har lovat personen som jag jobbar med att vi ska gå ut och äta. Paniken bara kryper under skinnet på mig för det.