16 april / Att bli provocerad?

"Har du mycket nu?"  frågar han. Jag tar ett extra andetag, som för att inte brinna upp av provokation till de orden. Ha! Förstår liksom inte vart den meningen ska leda. Förstår liksom inte hur man inte kan ha mycket. "Det är alltid mycket" svarar jag frågade och menande på samma gång och lägger, hastigt, till ett "jag gillar mycket. Blir uttråkad av lite". För vad är egentligen lite? Jag är övertygad om att man alltid hittar något att fylla dagarna och livet med. Övertygad om att livet aldrig känns så meningslöst som när det inte är fyllt av något. Att det aldrig känns så meningsfullt som när jag fyller det med något. Jag hörde nyligen att man bör tänka på vad man ställer för frågor när man talar med någon. Kanske ställer man frågor som leder in än på områden man inte vill vara på. Det fick mig att tänka till. Exempelvis kanske man inte ska fråga någon som alltid klagar på småsaker i hälsan hur den mår eftersom det öppnar för samma svar? Eller ställa ledande frågor som "är du stressad" eftersom studier visat att bara användningen av ordet "stress" påverkar kroppen negativt och faktiskt ökar nivåerna av just det. För; "det är alltid mycket" och jag gillar mycket. Blir uttråkad av lite. För vad är egentligen lite? Just idag stämmer kanske "lite" överens med detta inlägg, just för att "det är mycket" med annat? Ha. Återkommer med kvalité inom ett par dagar. / idaacarleborn.