4 april / Livet är för kort, och för långt, för att leva halva året ?

“Och även då hon var klädd i nyanser om vilka det tvistades om huruvida de var just färger, kunde hon känna att han såg dem inuti henne. Han såg alla hennes färger. Där det tidigare brustit, brast nu knoppar ut. I blom. Ändå hade hon inte blivit någon annan. Hon hade bara tillåtits att vara någon som alltid funnits inuti. Tillåtits att blomma. Tillåtit sig själv att göra det? Och för det kunde hon klä sig i nyanser om vilka det tvistades om huruvida de var just färger. För hon kunde känna att han såg dem inuti henne - och det räckte för att hon skulle vilja blomma”. Byter vintertid mot sommartid, ljuset mot mörker och svart mot nyanser av beige? Byter allt som inte är jag, mot vad jag längtat efter så länge. Jag vet att jag sagt det förut; jag är gjord för ljuset och sommaren. Jag misstänker att en del kan tänka att "vem är inte det?" och här är jag ingen att säga emot. Utan att veta vill jag ändå tro att inte alla känner det så starkt. Att inte alla blommar ut, blossar upp, så häftigt av våren. Att inte alla lutar huvudet bakåt utomhus; drar in dofterna av blomster, ljudet av kvittrande fåglar och vyerna av himlen i ljusblått. Att inte alla vaknar och somnar med pirr i magen eller vill vara ute dygnets alla vakna timmar? Att inte alla känner sig mer connectade än någonsin när de får gå barfota över sandstränder iklädd badkläder? Eller känner sig fullkomligt instängda i jackor, stumpor och höstiga kläder? 'Byter vintertid mot sommartid, ljuset mot mörker och svart mot nyanser av beige - inser åter att jag varit i dvala under sex månaders tid. Inser åter att jag en dag, snart, måste skapa en lösning på detta. En lösning som innefattar en större del av året på en plats där jag inte behöver gå i dvala. För; livet är både för kort och för långt för att leva halva året'.