Över en månade

Det är alltså över en månad sedan jag skrev sist.. Vet inte egentligen varför jag inte skriver oftare.. Tror det skulle hjälpa mig på vissa plan..Men jag orkar inte. Det är som med allt annat.. Jag orkar inte! Borde skriva mer för min egen skull om hur jag mår & hur alla läkarbesök inte alls går framåt.. Mest för att jag den dagen jag får hjälp, ska kunna gå tillbaka i tiden och läsa hur det vad då.Jag vet att jag kommer ångra mig för att jag inte gör det. Men ju mer jag skriver destomer verkligt blir det. Att jag är sjuk men inte kan få någon hjälp.För två veckor sedan gjorde jag alltså ännu en undersökning på magen/tarmarna.. Och allt såg ut som det ska, fast min mage är långt ifrån vad den ska vara.. Så det blir alltså ytterligare en koll på magen.. Eller på? Rättare sagt I magen.. I hopp om att dom finner något fel. För varje gång jag får svar att allt ser bra ut så är det både negativt & positivt, verkligen 50/50.. Hjärtkollen jag gjorde förra veckan såg också bra ut.. Inget fel.. Alltså är mina hjärtklappningen normala? Eller?! Tydligen..Nåja.. Jag släpper inte hoppet om att en dag är det min tur att få hjälp..En dag är det min tur att få gå tillbaka till MITT liv och leva det så som jag ska och vill leva det.. Det har fått ett och ett halvt år nu sen jag började märka av konstiga saker i kroppen och sedan dess har det gått mycket utför.. Med allt..Doktorn i slite trodde det var psykiskt.. Nej det är det inte, såklart inte.. Jag inbillar mig väl ändå inte all denna smärta, hjärtklappningen och detta ständiga illamåendet.. Klart jag inte gör..Men för varje dag som går så mår jag mer och mer psykiskt dåligt PGA att jag aldrig får hjälp.. Aldrig får veta vad det här är och tvingas fortsätta gå till sjukhuset.. Ett ställe som jag bara mår dåligt av att vistas i/på?.. Det är tungt OCH jag hoppas att alla förstår det.. Läkare, vänner, familj, släkt, jobbkamrater, pojkvän.. ALLA.. Men jag vet också att det är svårt att förstå.. Men jag hoppas att folk förstår att jag inte är samma Ida som förr.. Jag är långt ifrån den Ida.. Jag har inte den energin eller något kvar längre.. :( Men som sagt.. Jag lever på hoppet.. Hoppet är det sista som lämnar människan.. När hoppet är ute.. Då är det verkligen kört..Nu är det snart jul & syskon med syskonbarn kommer hem och jag ska mysa.. Nått så fruktansvärt mycket.. För jag älskar dom. Mycket! <3 Men jag kommer inte få mer energi av att umgås med dom.. Snarare mindre.. Men det får jag ta.. För jag behöver dom och deras närhet.. En bild där jag säger FUCK YOU till dig som tagit dig in i min kropp.. Jag ÄR starkare än dig och jag SKA vinna över dig!