fel men så rätt.

Alltså jag är lite inne på just nu att mirakel faktiskt kan ske och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag har rätt i det. Vi gick nämligen emot allt som inte var okej igår. Om det var rätt av oss att göra det får man tycka vad man vill om. Vi åkte till skogen, släppte Juni fri och lät henne springa som en tok så länge hon bara orkade..hon sprang och skuttade av lycka, rullade sig i lera, hon bara flög fram. Gladare än aldrig förr och vet ni, efter alla kilometers löpning, hopp och skutt så kom hon hem, duschade och åt UTAN att halta. Hon gick som vilken hund som helst och hon var så stolt och glad. Om hon var trötter sen? Johodu det vill jag lova, hon sov hela kvällen, jätteskönt. Jag hoppas så att hon är frisk i sin armbåge nu och att det inte bara är alla kortisonsprutor som har gjort sitt för stunden. Håll tummarna med mig nu, snälla..för snart ska vi till Jönköping och få svaret.