Helt rasand & tårarna var INTE långt borta

Hej snyggingar!    Har känt mig lite deppig nu på eftermiddagen men nu börjar jag blir betydligt gladare igen när jag får så många söta komplimanger över bloggen. Jätteroligt att fortsätta blogga, när man märker att det uppskattas.  Mitt deppiga humör uppstod när jag först i bara farten av en gladtjej som satt på pakethållaren medans Hanna cyklade för att ta oss till en solning efter skolan. Min fina, nya vita tröja lyckas fastna i bakhjulet. Rejält.  Den blev trasig oh lortig. Jag var helt rasande samtidigt som tårarna INTE var långt borta. Sådant kan göra mig så less. Liksom hallå, det kunde väl varit någon annan av mina 100 koftor. Så typiskt!  Inte nog med det så lyckas jag slå sönder min kamera så blev tvungen att betala för att laga den. Jätteroligt.    Haha om man tänker nu i efterhand var det ganska komiskt. Tröjan gick att laga och kameran med även om det kostade pengar som jag hade tänkt skulle gå till shopping i stockholm på lördag. Men det kommer nog räcka till det med. Men allting kändes lite jobbigt när allting bara jäklades med mig. Vad jag än gjorde ville det liksom inte gå bra.  Men nu är allt frid och fröjd igen.   Imorgon har vi enbart en kabaré vi ska kolla på och en handbolls match- Alltså inte en enda vanlig lektion. Magiskt, vi har nämligen inte än ända vanlig skoldag kvar av nian. Snart frihet.   Nu ska jag sova, vi hörs imorgon.     Solglasögon <3   Lyckades med denna otroligt goda kaffelatten idag med lite kanel som topping- Yummie!