ATT VARA FRISK FÖR ATT VARA SJUK...

Ok, lets talk.  Visst är sjukvården fantastisk om du akut drabbas av något och behöver hjälp. Japp, då är den precis som den ska vara. Men, samma perfekta sjukvård existerar inte när du hela livet är ett plåster för dem, när du ständigt behöver hjälp, medicin och råd. Jag som på ett eller annat sätt har spenderat 1/3 av mitt liv på sjukhus och mer eller mindre varit beroende av den, får en helt annan inblick. Det finns en hel del brister såsom prioriteringar och attityder. Grejer du hittar överallt, men som inte hör hemma på sjukhus. Som ni vet och som jag skrev i senaste inlägget så skulle jag blivit hemskickad i förrgår (fredag). Pågrund av felberäkning av läkemedel blev det dock ej fallet. Inte mer med det, men att sedan i denna sårbara situation som jag var i behöva bli mer pressad, är inte kul. Att få känna sig som en börda, att personal suckar över att jag blir kvar, inte prioriterar min behandling osv tär på en. Tur, så är detta inga nya erfarenheter för mig och min familj som får hoppa in, prata förnuft med personalen och förklara allvaret i min situation och sjukdom. Inte första gången, och definitivt inte sista. Menar inte att klanka ner på hela vårdyrket på något sätt. De är fantastiska, precis som all personal i alla slags yrken. Men det finns två sidor av alla mynt och i Sverige måste man som kronisk sjuk vara frisk, för att orka vara sjuk. Du har själv så mycket kunskap efter alla år att det är i många situationer jag märker fel i beslut eller behandlingar som läggs fram. Detta resulterar tyvärr i att man tappar förtroendet. Självklart har inte hela min hittills 7-dagliga vistelse här på sjuhuset varit dålig. Majoriteten av personalen är superfin, stöttande och gör allt för att lyfta upp en. Men det finns också den andra sidan, och jag vill bara förklara att det är inte ditt fel på om du hamnar i konflikter i dina vårdsituationer. Det är mer vanligt än vad du tror och du har alltid rätt att säga ifrån. Det behövs för mig i rätt många fall då jag märker att man inte tar mig eller min situation på allavar.  Men men, slut med det bittra. I fredags fick jag världens godaste mat på sjukhuset som jag inväntat hela veckan. Rostbiff med potatisgratäng, såååå lyxigt! Dagens middag blev inte sämre, pappas fina sambo köpte med sig McDonalds till mig eftersom hon jobbar här på sjukhuset. Som jag har längtat efter lite "annan" mat, ännu en gång LYX! Som det ser ut nu lär jag bli kvar på sjukhuset tills på onsdag, och det är blandade känslor. Dock betyder det ju iallafall att jag är nål- droppfri när jag väl lämnar.