End of semme15,

Nu är semestern över, ångesten va faktiskt maxad i söndagskväll måste jag erkänna. Men väl på plats igår så kändes allting kanon. Mina stammisar välkomnade mig tillbaka och kollegerna är ju fantastiska att spendera dagarna med. Värsta är att min bästa vän har slutat och flyttat hem igen, jag saknar henne varje dag.    Ibland ser jag i syne att hon sitter där med sitt fina leende några kassor bort, hör hennes röst bak i postutrymmet men blir alltid lika besviken när jag inser att hon inte är här, inte kvar här med mig. Min Lis!