Våren är här hur nice

Jenni och Marcus är på skidsemester i Whistler och jag var och hälsade på dem. I torsdags, hemma i Vancouver, cyklade jag till affären på kvällen i shorts och flipflops. På lördag och söndag åkte jag skidor. Hur sjukt. Här är Jenni och jag. Det här är andra gången jag träffar Jenni under de senaste fem månaderna. En gång i tiden såg vi varandra minst fem dagar i veckan. Men vad ska en göra. Jag är glad när vi ses.Men ah. Jag har åkt skidor som sagt och lagat mat och ätit mat och en fågel satt på min hand och vi har druckit varm choklad och badat jacuzzi och ätit popcorn och glass och kakor och spelat spel. Och mitt Sverige-liv kändes så mycket närmare och mitt Vancouver-liv kändes ganska långt borta. Jag åkte direkt till jobbet imorse och hade förövrigt en jättetrevlig resa, fick skjuts via liftar-facebooksidan igen. Sandra är också i Whistler såklart och hon var med hela tiden utom när vi åkte skidor för hennes knä är trasigt. Jag har ingen bild på henne eller Marcus för jag tar nästan inga bilder. Men jag tycker om dem båda mycket ändå och nästa helg kommer Jenni och Marcus till Vancouver så då ska jag göra mitt bästa för att ta upp mobilen ur fickan och trycka på knappen. Det ska nog gå. Jag har fått jobb hemma förresten! De senaste åren har jag varit på Kvibergs kyrkogård på sommaren vilket har varit helt fantastiskt då jag älskar människorna där. Men i år funderade jag rätt mycket på att stanna i Kanada över sommaren innan jag till slut bestämde mig för att följa min ursprungliga plan och vara hemma och jobba. Men då kände jag att jag ändå behöver testa något nytt för att inte bli ledsen på livet. Vi får se om jag ångrar det eller inte men jag ska i vilket fall jobba på Björkåshemmet i sommar. Ett äldreboende, och jag hade Skypeintervju förra veckan. Jag vet inte om de någonsin hade använt Skype innan och vi började försöka halv tolv på kvällen min tid och de fick ladda ner appen till sin mobil och lite annat men hallå de gav mig jobb så.