Uppfostran

God morgon!Idag har äntligen målaren kommit för att fixa i badrummet jag ringde och anmälde problemet för bara sisådär tre månader sedan. Men men det ska bli skönt att få det fixat nu. Han skulle bara ner och ta en fika först. (inget skämt)Jaha dagens ämne -uppfostran - det är något som är väldigt relevant i min vardag för tillfället, inte bara i det hur jag uppfostrar min son och planerar att uppfostra mitt kommande barn utan hur andra har uppfostrat sina eller snarare personer som helt verkar sakna viss form av korrekt bemötande.Låt mig förklara mitt tanke sätt, jag ser många idag som tillexempel inte ställer sig upp för pensionärer varken på buss spårvagn eller i en vänthall, detta är ett mindre samhällsproblem  som bygger på att jaget ofta kommer först i den ''yngre generationens'' tankestruktur.Man kan säga dagens ungdomar men så har det nog alltid varit att ju äldre ens egna generation blir ser man hur o-utvecklad den yngres är i vissa områden, missta mig rätt den ''yngre'' generationen är mer ''vuxen'' än vad min va vid 10 års ålder det va då inte konstigt att se barn leka ute tills det blev kväll och bara springa hem lite mellan för att glas vatten och något snabbt att äta för att sedan springa ut ingen. Idag har de full förståelse för teknologi på ett helt annat sätt och man ser inte barn som leker ute och är barn utan det går fortare till ''vuxendom''. barndomen är kortare och barn så unga som 5-6 år äger egna telefoner, jag ser många barn som inte ställs inför konsekvenser för sina handlingar utan att föräldrar tar den ''lätta vägen'' för att de inte orkar ta kampen. Lyssna jag vill verkligen inte säga att jag gör allt rätt och att jag är perfekt för det är jag verkligen inte jag gör många fel och har också mammaångest. Man kan inte göra allt rätt så är det bara. Dock tycker jag det är skrämmande när man ser föräldrar som tar den ''lätta vägen'' ett exempel, jag lämnar mitt barn på förskolan det kommer in en förälder med ett barn som uppenbarligen har feber hosta och är rejält sjuk, jag sitter och försöker kränga av min son hans ytterkläder och halvt stressar för att hinna med bussen till jobbet.När jag ser detta barnet tappar jag bokstavligen hakan och förskolepedagogen hälsar och ser barnet och säger ''- men hen måste du ta med dig hem igen hen är ju sjuk stackarn!''Var på föräldern svarar ser du ***** jag sa ju att du inte skulle få vara på förskolan idag, till sitt barn!? Barnet lägger sig då på golvet och skriker att hen vill och SKA vara på förskolan idag varpå föräldern frågar pedagogen om hen inte kan få stanna en liten stund hen blir ju så ledsen annars. Jag står nu och glor och gapar med öppen mun (vilket jag skäms för idag) lillkillen har lyckats klä av sig och är inne och leker med de andra barnen medan jag står som et fån och glor på total kaos.Pedagogen tar ett steg tillbaka som om hen blev helt förvirrad och säger nej det förstår du väl att vi inte kan ha sjuka barn här bland andra barn det är ju så smittan sprids.Föräldern suckar och säger till barnet ''- så jag har frågat och du får inte'' då tar pedagogen över och förklarar att barnet är sjuk men om man är hemma några dagar och vilar så kan hen komma tillbaka till kompisarna och förskolan sedan och alla kommer att vara kvar.Barnet förstår efter ett tag och de går ut, jag står ju med öppen mun kvar och glor som ett jäkla fån men jag blev så paff, denna förälder valde alltså att chansa på att lämna ett sjukt barn på en förskola istället för att säga nej du är sjuk du behöver vila och vara hemma i lugn och ro tills du blir bättre och sen kan du leka igen.Föräldern har dessutom använt pedagogerna som ursäkt DEM kommer inte låta dig vara där istället för att auktoritet har barnet lyckats köra över sin förälder, barn är manipulativa ALLA barn vill ha allt just som de vill. Det är så de har det i början nu de gråter vi fixar de kissar vi byter osv, men om barnet skall utvecklas och förstå konsekvenser och situationer vårt samhälle är uppbyggt på måste man uppfostra barnet.Barn måste lära sig att ta ett nej, jag säger inte att barn inte bör ifrågasätta och analysera detta är också jätte viktigt. Men barn behöver guide de behöver en stark förälder som kan säga till på skarpen om det behövs de är så de lär sig, de är ett utav de viktiga grenarna som barnen behöver för att utvecklas.Jag ser mer och mer situationer där barnen helt tagit över och föräldern liksom springer efter och vill eller vågar inte säga nej för rädsla av ett eventuellt utbrott eller att barnet blir ledsen.Är det bara jag som ser detta?Hur tänker ni? Säger ni nej hur uppfostrar ni?Kom gärna med åsikter.Vi ses /Jen PS: kan säga att jag blev sen till jobbet den morgonen. ;)