Dag 17 - 19!

Bit ihop och kom igen, och igen, och igen. Ni vet när man bara vill krypa ner i sängen, dra upp täcket till hakan, trycka igång en deppig spellista och gråta några liter? Så har jag känt de senaste tre dagarna. Okej, inte hela dagarna, men nästan. Dag 17! Vilken mardröm.. Gps:en och jag är inte vänner. Efter att (i över en timme) ha trampat fram över åkrar och genom snåriga skogsvägar, inse att det helt enkelt inte blir bättre, vände jag och cyklade tillbaka. Jag mötte en cyklist på en racercykel med ben stora som trästockar. Han berättade att han brukade cykla 500-700 mil om året. Hur hinner man ens med det?! Vi tog sällskap den sträckan vi hade gemensam och han försökte kolla ut en bättre väg åt mig, vilket var snällt även om det inte gick så bra. Jag stannade på en liten affär för att köpa internet till mobilen. Något som tog nästan två timmar. Det visade sig att ingen som jobbade i butiken visste hur man aktiverade kortet.. Och jag kan ju inte franska. Efter att tre personer provat så ringde dom kundtjänst. Det slutade med att det fungerade (i en timme) och jag trampade vidare. Efter alla dåliga vägar, att jag fick vända, många backar och fördröjningen i butiken så var det redan eftermiddag och jag insåg att jag aldrig skulle hinna till mitt planerade boende innan solen gick ner. Dessutom hade jag dåligt med batteri både i gps:en och mobilen. Jag kollade på boenden i närheten och hittade ett billigt hostel bara två mil bort och trampade dit. Jag var lite obekväm med tanken på att det var i en sovsal, efter idiotgubben för några dagar sedan.. Men när jag kom dit visade det sig att jag var ensam i salen -high five! Det var det bästa med den dagen :) Dag 18! Även denna dagen var riktigt påfrestande.. Jag vet att man inte ska ta ut sin ilska på annat än en boxningssäck eller i löparspåret. Men jösses vad jag har vart irriterad på gps:en. Det har hänt flera gånger att jag har cyklat flera kilometer för att tillslut komma fram till en bom där det står något på franska. Jag har bitit mig i läppen, vänt på cykeln och trampat tillbaka. Eftersom mitt internet inte funkar (det fungerade bara en kort stund samma dag som jag köpte det), så är jag otroligt beroende av att gps:en är pålitlig. Speciellt här där det bara är små utspridda byar, massa skog, åkrar och backar, och inte direkt några större städer eller vägar att följa. Det har gett mig en inre stress som har varit väldigt jobbig dom här dagarna. Jag har vart orolig att jag inte ska hinna fram till boendet medan solen är uppe, och bli tvungen att cykla på mörka skogsvägar utan en fungerande mobil. Men det har ju inte blivit så än tack och lov :) Trots dåliga vägar och mycket backar så hade jag iallafall tur med vädret! Solen värmde mig hela dagen!Dag 19! Idag tog solen semester och istället bjöd de första tre timmarna av dagen på regn och kyla. De gråa molnen hängde så tungt att det kändes som att jag nästan kunde ta på dom. Sedan mötte jag en skylt som berättade att jag var i Frankrike!! Jag blev så himla glad och fick lite ny energi! De kommande timmarna glömde knäet bort att det gjorde ont, förkylningen tycktes ha gett med sig, och sakta men säkert avtog det gråa vädret och övergick i solsken! Jag bor på ett bed and breakfast ikväll och när jag kom fram möttes jag av en jättetrevlig dam och hennes son. Hon bjöd på middag och det franskaste av det franska: ost och vin. Jag är i Frankrike! Hur sjukt är det! Nu somnar jag nog vilken sekund som helst! Kram och kärlek från en trött, sliten, förkyld men glad tjej i FRANKRIKEEEEE! Ps. Belgien hade sina fina sidor också, såklart. Det var jättefin utsikt och landskap! Det var bara lite drygt att ta sig upp och igenom. Ds.