Dag 23-27!

Eiffeltornet, äppleträd, uppför och nerför!Dag 23! Som två glada turister tog vi oss in till Paris på morgonen för att hinna uppleva så mycket som möjligt av staden. Det är tur att Sandra är streetsmart, när jag själv känner mig som en tappad handske på tunnelbanan. Vi läste bland namnen på stationerna och som Sandra utbrast; "alla namn låter ju som parfym-namn!" Det var sant. Vi gick upp i eiffeltornet och fick beskåda en underbar utsikt! Efter eiffeltornet tog vi en cykeltaxi till Notre Dame. Notre Dame i Paris var otroligt fint! Större än Notre Dame i Reims och väldigt maffigt. Det är helt galet att det tog 200 år att bygga. Vi käkade utanför Notre Dame och självklart provade vi sniglar! Jag var beredd på att inte tycka om, men det var faktiskt gott. Det påminner lite om musslor. Try it!Sedan gick vi till "hänglås-bron" och låste fast ett hänglås. Sånt som man gör! Efter det köpte Sandra sin cykel och vi tog tåget tillbaka dit vi bodde. Vi bodde en bra bit ifrån stationen och varken buss eller taxi kunde ta cykeln, så vi började gå. Det var mörkt ute och vi var väldigt osäkra på vägen. Vi stannade en man som visade sig vara en riktig ängel. Vi frågade bara om vägbeskrivning men han gick med oss, 40 minuter till hotellet, för att sedan vända och gå tillbaka. Det är tur att vi har sånna människor på jorden. Det var inte ett roligt område att gå i på kvällen..Dag 24!Vi tog tåget tillbaka till Reims där jag hade pausat min resa för att möta Sandra! Vi kom dit vid 14 och cyklade sedan 5 mil till första boendet. Solen sken och båda brände ansikterna! Dilemma uppstod när gpsen visade oss ut på en tungt trafikerad landsväg där lastbil efter lastbil dundrade förbi. Jag blev, åter igen, less på min gps. Men min kloka vän sa att "det kan ju inte gpsen veta, att det nästan bara är lastbilar här". Sant. Vi cyklade istället på åkern bredvid vägen som kändes som ett säkert kort!Dag 25! Drygt 9 mil blev det, genom by efter by men det verkade helt omöjligt att hitta någon butik som var öppen! Magarna kurrade men det fanns ingenstans att handla. Helt plötsligt hörde jag ett läte som jag aldrig hade hört förut "HASSAAÄPPÄÄHH!!!!" Jag vände mig om och såg Sandra slira in under några äppelträd, flyga av cykeln och sätta fart fram mot närmsta äppleträd. Jag skrattade så mycket! Hon var hungrig. Vi plockade på oss några äpplen och cyklade vidare. När vi kom fram till boendet somnade vi tidigt! Dag 26! Det blev brygt 9 mil den här dagen också. Det räcker bra när man trampar med ganska mycket packning har jag märkt, annars orkar jag inte. Den här dagen gick skitbra! Vackra landskap som vanligt, tiden flög förbi och vips så var vi framme! Förberedda som vi hade varit så hade vi köpt med oss smörgåsar och frukt, så det var inte panik-hunger denna dagen! Jag lyssnade på ljudboken " Men hallå! Vad väntar du på -livet är bara nu!" av Lena Nevander Friström och skrattade högt flera gånger. Lyssna på den! Hög igenkännelsefaktor som får en att tänka till på hur vi lever vårt liv idag. Så här står det om boken: "Lever du det liv du vill leva? Eller skjuter du upp det du vill göra till senare? Arbetar du för mycket och har svårt att säga nej? Har du hög sjuknärvaro eller är du rent av inbillningsfrisk? Men hallå, livet är bara nu! Hela vårt välbefinnande vilar på fyra grundstenar: sömn, mat, motion och relationer. Balans i livet mellan familj, arbete och fritid är en nödvändighet och måste finnas hela tiden, inte bara under en semestervecka, menar Lena Nevander Friström. På sitt engagerande, drabbande och humoristiska sätt berättar hon om vad som händer med oss när vi arbetar i för högt tempo under för lång tid. Självinsikt och förmåga att tänka framåt är viktigast för den som vill förändra balansen i tillvaron."Dag 27! Idag lyssnade jag på TID av Alex och Sigge. Den boken gav mig inte särskillt mycket.. Två kända män som berättar om deras uppväxt och försöker komma till insikt, greppa och förklara hur tiden fungerar. Inte någon bok jag skulle rekommendera. Den här dagen har varit tung! Vi cyklade "bara" ca 6.5 mil, men nästan hela sträckan har vart en lång uppförsbacke för att sedan avslutas med vad som uppfattades som ett mindre berg. Mina lår gör så ont nu! Men inte lika ont som käken. Grejen är den att jag tuggar tuggummi som en 13åring och de senaste dagarna har varit extrema! Jag har smackat värre en idislande ko, vilket har resulterat i en käke som värker bara jag pratar. Det är väl typiskt.Alldeles innan vi kom fram till boendet ikväll så fick vi beskåda en undert fin solnedgång! Vi trampade på framåt och när vi vände oss om nästa gång såg vi hur solen hade trillat ner bakom bergen och snart målades hela himlen i olika nyanser av rött och gult. Naturen är så vacker! Nu trillar ögonlocken ner snart. Sov gott! Kram och kärlek! Ps. Det är jättesvårt att komunicera med fransmännen här och förklara vad vi gör. I bästa fall kan vi få dom att bjuda på frukosten, då har vi satt in dom pengarna till cancerfonden. Men oftast är det "no english" vart man än kommer. Eller den här: "you don't speak france. I don't speak english!" Gaaaaah! Men jag hoppas att ni hittar in på sidan ändå! www.cancerfonden.se/insamlingar/bike-against-cancer Ds.