Dag 39-46

Okej. Kick back and relax! Dom här dagarna har varit cirkuuus, nu kör vi! Jag är kär!Dag 39. Dagen med stort D!!! Jag har under hela resan varit lite splittrad till hur det kommer kännas att cykla in i Spanien. Dels har jag längtat jätte jätte mycket efter att få känna att man är i "rätt land" men samtidigt så har orden "det kommer vara ett HELVETE att cykla genom pyrenéerna mellan Frankrike och Spanien" ekat i mitt huvud. Dagen flöt på hur bra som helst. Solen sken och vinden fläktade. Kossor och lamm som tidigare gjort oss sällskap längs vägkanten, byttes ut mot sprittjocka horor i minimala kläder. Ingen trevlig syn och bland det värsta jag vet med södra Frankrike/Spanien. Vi såg bergen komma närmare och närmare och tillslut hade vi inte mycket till val än att ta oss upp och igenom. Trotts mina nervösa skrattattacker och Sandras "Nej, jag vill inte. Vi kommer aldrig klara det!". Med risk för att låta kaxig nu men det gick förvånandsvärt bra! Skitbra faktiskt!! Vi cyklade i konstant lutning i cirka två timmar men sen var det klart! Med tanke på att vi i Frankrike cyklade i uppförsbacke 4,5 timme i motvind, regn och kyla så kändes det lite som en "walk in the park". Så himla härligt!! Efter vägen var det en bil som körde upp bredvid oss, drog ner rutan och började snacka svenska! Första gången vi träffade svenskar efter resan! En timme senare hörde vi någon skrika från vägkanten "HEJAAAA TJEJEEER!!!". Haha, så roligt! Vi har små sverigeflaggor bakpå cyklarna så det syns vart vi kommer ifrån :) När vi kommit över gränsen var vi så lyckliga!! Sista 2,7 milen körde vi på i nytt hastighetsrekord, typ en timme! Kanske för att det mestadels var nedförsbacke, men iallafall! :) Lägligt nog tills att vi kommit in i Spanien hade booking.se (som jag bokat boende via varje natt) valt att ge mig ett "stammis-erbjudande" så jag surprisade Sandran med en hotellnatt på ett fint hotell med en SÅ.JÄKLA.SKÖN.SÄNG! Till middag åt vi chips och drack öl eftersom det var det enda hotellet erbjöd (kocken hade tydligen gått hem) och vi båda var för trötta för att orka gå ut och köpa mat. Dag 40. Åh vilken daaag. Den började bra iallafall.. Varmt och soligt! Vi åt en jättegod frukost innan vi trampade iväg. Eftersom min gps inte vill sammarbeta så ofta så använder vi oftast Sandras mobil-gps, den har hittills funkat bättre. Tills denna dagen. Efter ca 5 mil fick gps:en någon knäpp och skickade ut oss i skogen, upp för ett mindre berg och med endast grusvägar som alternativ. Vi trampade på och eftersom båda är så korkade och envisa vände vi inte om.. Som Sandra sa "det är det här vi kommer skratta åt sen va?". Kaos. Vi tog oss tillslut ut till vägen och till boendet. Och somnade snabbare än snabbast. Dag 40. Heeeeyy Barcelona!!! Första gången för mig och Sandra i Barcelona! När vi kommit fram till boendet checkade vi in och gjorde oss iordning för en snabb sväng på stan. Många personer som jag har träffat har sagt att "åh, Barcelona Jennie, det skulle du älska!" Jag har hört det så många gånger att jag bestämde mig för att ha noll förväntningar. Men vilken underbar stad! Det finns allt!! Strand, sol, shopping, vackra byggnader och människor! Vi stormtrivdes. Vi hade redan bestämt att vi skulle ha en paus-dag i barca så när kvällen började falla på letade vi upp en restaurang för tapas och sangrias! Det var så himla mysigt! Efter middagen blev vi rekommenderade till en bar inte långt därifrån. Väl där hade vi, till en början, också väldigt trevlig tills idiotbartendern började kladda. Det hela blev ganska obehagligt när han började dra i min tröja när jag var påväg tillbaka från toaletten och Sandra exploderade över baren "She said no, NO, NOOO!!". Han skämdes och gick därifrån. Strax därefter följde vi med ett gäng till en nattklubb som låg på stranden. Jätteroligt!! Vi dansade tills klockan var runt fyra, då kastade vi in handduken och tog oss tillbaka till hotellet. Det är lite roligt att det är bättre ös i Barca på en måndag, än vad det är hemma i sandviken en lördag vid löning.Dag 41. Sandra vaknade med nacksmärtor och inte konstigt var väl det så som hon headbangade kvällen innan:) Vi sov ganska länge sedan gick vi och åt en jättegod brunch på ett café i närheten. På eftermiddagen tog vi oss ner till hamnen och spanade på båtar, solnedgång och gatuförsäljare! En mysdag med andra ord:) Väl tillbaka i hostlet tvättade vi och det var helt magiskt att känna att man hade lite fräscha kläder igen! En tjej som jobbade på hostlet pratade svenska(!), nu är dom också med i insamlingen :)Dag 42. Dagen då vi skulle ta oss ut ur Barcelona! Jösses vilket mörker. Det började med att vi kom ut till cyklarna och Sandra utbrister "Jennie, du har ingen sadel!". Nehepp. Någon hade alltså snott min sadel.. Veeem gör sånt?! Jag hoppas att min svinbra-nästan-1000spänn-inte-ont-i-rumpan-sadel såldes till försörjning av barn eller liknande och inte för att köpa droger. Dom hade även försökt sno mitt styre men jag hade en säkehetsgrej på insidan så dom misslyckades. Något som dom däremot lyckades med var att få igång bakljuset som inte har fungerat under hela resan, tack och bock! Vi tog oss till en cykelbutik och jag köpte en ny, inte-svinbra-men-okej-sadel som får duga dom sista 60 milen. Att ta sig ut ur Barcelona var en jäkla huvudvärk alltså. Sandras gps visade en väg, min visade raka motsattsen och överallt var det bilar, stop-skyltar, trafikljus och människor. Och helt plötsligt var vägen avstängd. BLAH. När vi väl tagit oss ut ur staden körde vi längs vägarna i bergen och fick se en underbar solnedgång! Vi kom fram till en mysig liten stad, Sitges, där vi spenderade kvällen på ett -inte fullt så mysigt- hostel. Dag 43. Jag blev sjuk och sov så jäkla dåligt. Närmare bestämt 3 timmar tror jag. Så att cykla kändes allt annat än roligt morgonen därpå.. Men att solen sken gjorde det mycket lättare! :) Vi åt brunch nere vid havet innan vi trampade iväg. Det var en härlig dag eftersom vi kunde trampa längs strandpromenaden nästan hela vägen! :) Vi kom fram till vårt boende lagom till solen gick ner vid 18. Då duschade vi och gjorde oss iordning för middag. Sandra kom på att hon kan säga två meningar på spanska: "Una sangria por favor" och "una grande cerveza por favor" - "Jag byter bara ut cerveza mot sangria ju!!" haha. Vi åt tapas på ett mysigt litet torg innan vi gjorde kväller för dagen!Dag 44. Sov åter igen riktigt dåligt, och inte blev det bättre när det kändes som att sängen var tillverkad i betong. Ryggen har mått mycket bättre vill jag lova! Innan vi trampade iväg gick vi till en cykelverkstad och fyllde i luft i däckerna och JÄKLARNS vilken skillnad!! Så med nypumpade däck rullade vi på och dagen gick fantastiskt bra! .... Tills vi min *****gps visade ut oss på den mest idiotiska vägen någonsin. Vi avvek från stora vägen och in på massa små krokvägar. Tillsist blev det grusväg, sedan stig. Tillslut var vägen så igenvuxen att vi inte kunde cykla utan tvingades leda cykel. Det höll i ca 40 minuter innan vi svor och vände tillbaka igen. SÅ HIMLA IRRITERANDE. Klockan blev senare och senare men till sist (efter många omvägar) kom vi fram till ett mysigt och billigt litet hotell vid havet. Så glada! Vi hade ju inte käkat sedan frukosten vid 8.30, så när vi kom till restaurangen vid 19.30 så kurrade magarna ganska bra. Det var en fisk och skaldjursrestaurang och vi åt ostron till förrätt(älskar ostron), och den godaste skaldjurspaellan jag har ätit till huvudrätt. Dagen slutade på topp ändå! Trotts en gps som tror att man kan cykla precis överallt... Dag 45! Sov som en stock gjorde jag! Och drömde att vi blev överkörda av långtradare... Det måste ju ha något att göra med alla roadkills vi ser varje dag. Det är så äckligt. En grå och lite blåsig dag blev det, och regn under vissa stunder. Vägen var bra iallafall! Det gick fort! Det tråkiga är att vi måste samsas med lastbilarna och personbilarna på väg N-340 där hastighetsgränsen är 100 km/h, men alla kör som om dom hade en gravid kvinna som var påväg att föda i passagerarsätet. Inte sakta alltså. Ibland försvinner vägmarginalerna och man vinglar mer eller mindre mitt i vägen. Hatar dom gångerna. Iallafall! Lite drygt 11 mil blev det innan vi kom till boendet. Jag imponeras varje dag över mina ben, varför gör dom inte ont?! Tacksam är jag iallafall. Det var ju Halloween och massa utklädda människor... OKEJ, om man är barn, men INTE vuxen på stan. Jag hatar det och tycker bara att det är obehagligt. Förstår inte vad som är roligt med att skrämmas?Dag 46. Idag cyklade vi till Valencia! Vägen var mestadels bra och vi rullade på bra! Vi har fått upp ett himla flyt senste dagarna (efter att vi pumpat däckerna) och som Sandran sa "Fan alltså, nu kan vi ju lika gärna köra på till sydafrika!". Tja varför inte.. Igår mötte vi en kille som hade cyklat i 6 månader. Han sa att han snart var färdig nu när han "bara" hade 3 veckor kvar.. Hehe. Idag cyklade vi på en så himla mysig väg som gick genom en mandarinodling! Helt plötsligt stod en stor skåpbil mitt i vägen och ett gäng killar höll på att lasta bilen full med mandariner. Vi fick några stycken (fast än vi redan tidigare hade pallat några hihi). Jag tror vi gjorde deras dag och en kille kom fram med största leendet, la armarna om mig och Sandra och sa "picture please?". Hans kompisar fick ta en bild och han blev skitglad. Det enda jag kunde tänka var "stackars kille, känner han inte hur vi stinker?!!". Det är det enda jag har tänkt på de senaste dagarna. Hur skönt det ska bli att ha nytvättade kläder varje dag, vilken lyx! Jag tillochmed drömde att jag tvättade i en jättefin tvättstuga härom natten. När jag berättade det för Sandra sa hon att hon drömt att vi cyklade på en väg som vi aldrig kom av, att gps:en hela tiden sa "gör en u-sväng, gör en u-sväng". Haha, är vi skadade?! Vi trampade vidare och kom fram till ett helt okej rum i Valencia! Sängen är skön - helt lovely! Jag tragglar på med spanskan och det är så roligt för så fort Spanjackerna hör att jag försöker så babblar dom på som sjutton! Det blir en salig blanding mellan englska, spanska och ibland flyger något ord från indonesiskan med. Men det går helt okej! I frankrike sträckte sig mina språkkunskaper till "Ursäkta goddag, jag heter Jennie. Jag är en pärla. Vill du sova med mig ikväll? Mycket bra." Inte så användbart med andra ord. Jag säger ju ganska ofta att jag är kär i livet. Så med risk för att bli tjatig, men jag är fasen helt såld. Visst, ibland är det jobbigt och tufft, men det finns inget som slår solnedgångarna, landskapen, blommorna, odlingarna, utsikten över havet, nedförsbacken efter en tuff uppförsbacke, mysiga byar, med mera med mera med mera. Så många intryck!!! Som sagt, jag är kär. Kram och kärlek!