En tokig kräftskiva | lördagen

Tjohejj, Precis såsom förra året, tänkte vi i år igen ordna en kräftskiva. Då hade vi endast vänner från Patricks sida, så vi tänkte blanda två gäng denna gång, hälften av gästerna från min sida och andra hälften från Patricks sida. Trots att alla som var bjudna inte kunde komma, var ändå det gänget som kom underbart! Verkligen, det var för många nya ansikten men de talade med varandra som om de hade känt varandra för alltid.  Gästerna fick komma redan på eftermiddagen, men det tog ändå flera timmar före alla kom. Om inte de var för att de hade kört fel, så var det för att de hade annat program på dagen. Medan vi väntande på alla, spelade vi lite beerpong och gjorde oss klara för festligheten. När klockan närmade sig 18 började vi sakta gå vidare till båthuset som jag och Patrick hade lagat i ordning kvällen innan. Tillsammans med gästerna bar vi kräftorna, drickorna och rekvisita och kickade igång kräftskivan.  Vi hade utsett en av gästerna som sångledare och visst gjorde han ett super jobb! Stämningen var på topp och alla njöt av varandras sällskap. Sångerna gick nu som dom gick då många var obekanta även för mina öron, men de gällde bara att sjunga något, hah. Emellan varven lekte vi några lekar och utsedde även en som fick slå sönder en pinjata. När mörkret kom, tände mommo och morfar deras utebrasa, och bjöd oss över för att se på. Själva kräftskiva-firandet var över ungefär 23-tiden. Vi sökte oss tillbaka till huvudbyggnaden, vissa via diket, andra kunde gå mera rakt. Vi satt en stund ute på terassen och plötsligt märkte man att allt fler färre gäster var där. Vissa hade gått och lagt sig, och jag tror att klockan kunde ha varit 3 på natten före allas huvuden var på dynan. Bilden är tagen på kvällen när jag åkte för att söka våran sista gäst! Åj, föll visst i diket... Överlag hade vi en toppen kräftskiva med ett toppet gäng! Riktigt så att man funderar att göra detta som en tradi Kram, julia