tjugoandra maj tvåtusenfjorton

Sitter i skrivande stund och skriver på mitt sista arbete någonsin för gymnasiet. Konstig, skönt, befriande. Så känslomässigt. Var det här allt? Har jag verkligen hunnit med, glidit med och snart avslutat det? Kan knappt tro att det är sant. Har med tiden blivit ganska bra på att grubbla, tänka, vrida och vända på allting. Konstaterat att tiden spelar en sån stor roll, i allafall i mitt liv. Gymnasiet har bokstavligt talat flugit förbi. Kan knappt förstå att slutet på denna långa resa snart är över. Resan som jag har tagit mig igenom, med påfrestande stunder, mycket plugg och massor skratt. Så glad över vad jag har åstadkommit. Trots att jag är otroligt duktig på att skjuta upp saker och ta krångliga omvägar för att nå målet jag vill komma till. Kan nog konstatera att jag ändå inte gillar när allt är för enkelt. Ska alltid finns lite mer och lite svårare. Och tänk min förvirrande lycka i detta nu, hur den kommer se ut när jag verkligen har skickat in arbetet och kan lägga all energi på turkiet, studentveckan och grekland. Kan knappt förstå att det är så nära. Lite skrämmande är det. Imorgon ska jag fira att detta helvete är över.