Tell me something beautiful

Den här bilden hittades på en gata i stan. Texten översätts till "berätta något fint. -Utbildningen i Finland." Ofta när jag berättar att jag är från Finland är utbildning något av det första folk nämner. Här i Mexiko tar skolan otroligt mycket tid. Eleverna åker till skolan tidigt på morgonen, och åker hem vid 5, och sen har de timmar av läxor som väntar, så folk är obsessed med finsk utbildning, och det finns ett antal studerande i universitetet där jag jobbar som har varit på utbyte i just Vasa. Är så himla kul när man kan prata om Vasa med någon från Mexiko! De kan små fraser på svenska, de känner till Åbo Akademi, de kan berätta sina fyllehistorier från Ollis och uttrycka sin förundran över finländska vanor och traditioner så som pampasveckan. De tycker det är helt galet att supa i typ en vecka i sträck (vilket det i och för sig verkligen är), och hur konstigt det är att vi bara nickar lite åt varandra när vi säger hej. Här kindpussas man med alla. Älskar det. Känns så välkomnande. Alla ska hälsas på, individuellt. Om man är på släktkalas är det ibland lite omständigt, i och med att familjerna är så stora, så det tar en stund att ta sin runda och hälsa på alla, men det är kul. Nu när jag ser på filmer eller serier från Sverige eller USA tycker jag alltid det är så konstigt när karaktärena hälsar på varandra. De säger typ bara hej, och that's it. Var är kindpussen liksom haha. Konstigt hur man vänjer sig. Vill ta kindpussen till Finland. Får se hur det går. Skulle gärna ta hela familjementaliteten härifrån till Finland. Här umgås man med familjen i princip varje dag, och man tar verkligen hand om varann. När jag kom hit blev jag direkt en del av familjen och de tar hand om mig hela tiden, vilket jag är så tacksam över. Sedan är de äldre inte ensamma, som många kan va i Finland (och flera andra länder såklart). De är inkluderade på ett annat sätt. Det är så roligt att se.