BEST OF 2018 – TOP 3

Eftersom jag inte gjort någon tillbakablick på året som gått, och det fortfarande bara är ett par veckor sedan nyår, tänkte jag dela med mig av minnen från de tre bästa stunderna från 2018. Året förde med sig så många bra saker, även om det stundvis kändes jobbigt. Här kommer mina topp tre från året som gått: #1 Förlovningen Det här kunde säkert de flesta gissa att skulle toppa listan. Den 23 mars 2018 gick F ner på knä i vårt vardagsrum och frågade om jag ville bli hans för evigt. Jag sa såklart ja och med varsin ring har vi sedan dess blivit överösta med kärlek, glädje och gratulationer från alla håll och kanter. "Men när ska ni gifta er då?" frågar vännerna (ca. var tredje gång vi ses) och svaret är att vi inte vet ännu. Som det ser ut just nu blir det tidigast 2021, men vi får väl se hihi. Och nu, mina fina läsare, får jag lov att presentera: Förlovningsbilderna! Bilderna har min syster, Erica, tagit. #2 Midsommarafton på IslandEn av de absolut bästa dagarna på flera år skulle jag tro. Kanske just för att precis hela dagen var fylld med otroliga upplevelser. Vi steg upp tidigt, och efter en stor frukost åkte vi österut längs Islands sydkust. Ungefär två timmar senare var vi framme i Vík. Vi stannade vid den svarta sandstranden där de enorma atlantvågorna krashade in mot landets sydspets. Sanden var kolsvart och gav en fin kontrast till det vita skummet vågorna förde med sig när de bröts mot stranden. Runtomkring tornade bergen upp sig, och de gröna bergstopparna var fyllda med fågelbon och tärnor som flög omkring. Bergen hade en superhäftig formation som såg ut som ett virrvarr av smala trappsteg. Ur vattnet reste sig två höga stenkolonner som, enligt legenden, är förstenade troll.Det här var ett av mina favoritställen på hela Island. Den fuktiga havsluften, vågornas dån, klippornas kantighet och sanden som var svart och fylld med vackra, runda stenar. Om ni åker till Island måste ni åka hit! Efter vårt besök på stranden och en varm skål svampsoppa (de andra åt lammsoppa) körde vi hemåt igen, men inte för att åka hem. Nej, vi stannade vid två oerhört vackra vattenfall. Vid Skógafoss kunde man gå rätt så nära eftersom marken nedanför var platt och vattnet snabbt leddes bort i en flod. Trots att Skógafoss var större, var det Seljalandsfoss som fastnade i minnet. Där gick vi nämligen bakom vattenfallet. En smal, hal och lerig stig leder in bakom och runt hela vattenfallet. Vi klättrade över stenblock och såg noga till att inte halka i leran och falla och slå oss, men det var lite läskigt. Bakom själva fallet fanns det lite mera rum på en urgröpning som en hylla i berget. Eftersom det blåste lite fick man sådär sköna friska (läs: iskalla) duschar av stänk från vattenfallet, men det var verkligen värt det. Efter våra våta vattenfallsbesök körde vi ut till färjan mot Västmannaöarna. Seljalandsfoss ligger nära avtaget mot färjan så det gick smidigt. Vi köpte varsin biljett och steg sedan på båten. Öarna ligger cirka 10 kilometer utanför kusten och visst gungade det lite när vi åkte ut. Jag som inte gillar att åka gungande båt försökte ta det lugnt och andas genom det hela, men när vi började skymta vår destination var ångesten som bortblåst. Så. Vackert.Vi kom till Hemöns (den största ön och centralorten) hamn och bestämde oss för att direkt bestiga en vulkan. Ni vet. Sådär som man gör. Uppåt och uppåt och uppåt gick vi i vad kändes som timmar, och för mig var detta dagens sämsta stund. Utsikten var otrolig, men min huvudvärk jag börjat känna av redan på båten, gjorde att mitt huvud kändes sprickfärdigt långt innan vi nådde toppen. Jag och F stannade för att ta en burana och dricka, och de andra hann redan börja komma ner tillbaka innan vi var på väg uppåt igen. Huvudvärken var inte borta ännu, och vi kände oss nöjda med att ha gått så högt upp som vi faktiskt gjorde. Vägen ner var knepig eftersom man gick på lösa stenar, grus och sand. Visserligen var marken cool: röd och svart och gul, men det tog en hel del balans och lårmuskler för att inte trilla omkull. Vulkanen var den som på 1970-talet förstörde stora delar av samhället på ön, och det var intressant att se var och hur lavan hade flödat. På Västmannaöarna bor cirka 4300 personer och där finns några butiker och restauranger. Medan vi vandrade upp för vulkanen hördes heja-rop från en stor skärm som visade fotbolls-VM, dessutom råkade Island spela just då. Vi åkte tillbaka till fastlandet och satte oss i vår stora bil igen. På vägen hem stannade vi på ett litet ställe och åt middag, och kvällen och midsommarfeelisen ledde till att jag, Jannica, Lotta och Alexander satt i badtunnan ute på terrassen och hade ölprovning med ett par lokala varianter samt ett brett sortiment isländska godissorter och popcorn. F var så trött att han slocknade direkt vi kom hem, och visst var jag knockad jag med, men tänkte att lite bad nog hör till på midsommar. Det blev ett bra avslut på en superhäftig dag. #3 Spexet Visserligen inte en engångshändelse, men däremot ett tidsbundet projekt som jag älskade att jobba med. Redan på våren började planeringen och tillsammans med ett gäng andra var jag med och skrev manus och sångtexter. På hösten bestämde jag att jag ville vara med i både dansteamet och kören och jag är så nöjd med mitt val. Dansteamet tog hela spexet till en ny nivå, och det var en ära att få vara med så duktiga personer. Vi övade en extra dag i veckan, utöver de normala spexövningarna. Ändå var det inte speciellt mycket, och resten av spexteamets miner på den första övningen var ovärderliga. "Men VA?! Hur har ni redan lärt er SÅDÄR häftiga danser?? Vi har ju knappt börjat med spexet än?" Dansteamet har en speciell plats i mitt hjärta. Bääh I och med spexet fick jag upp kondisen lite och det var skönt att röra på sig mer än vanligt. Saknar verkligen "bubblan" vi alla levde i när det var som mest intensivt. Med kören hade vi inga extra övningar, men det gick bra i alla fall. Vi sjöng om allt från korv och purjolök (Korvarloo), till skyddat sex (Dancing Queen med blommor och bin) och om att säga hejdå till spriten för att istället byta blöjor (Super du där?). Ni kan ju gissa vilka Abba-låtar det handlade om Eftersom jag var både dansare och sångare var jag med i nästan varje scen, vilket resulterade i många klädbyten och snabba sminkningar. Jag var teknolog (i F:s halare), får, salsatjej, löv, svartklädd körmedlem och dömande fönstertvättare. Jag var också med och fixade scenografin, så sammanlagt fick jag gå fram och buga med fyra olika gäng.Jag fick lära känna massor med nya härliga människor och efter den sista föreställningen var alla lite (eller mycket) tårögda en stund innan vi packade ihop och drog iväg till TF på efterfest. Där dansade och sjöng vi till alla Abba-låtar (plus dansteamets omstartslåtar) tills vi var genomsvettiga och hesa. Alla rymdes inte ens på dansgolvet och Humpsvakar, som bjudit dit oss, fick lov att stå på sidan och försöka hänga med.Inget av det här skulle ha blivit så bra som det blev utan våra underbara spexansvariga Anna och Sara. De gjorde så mycket jobb och höjde alltid feelisen med ungefär 150 procent. Så tack till alla som var med och gjorde mitt 2018 så mycket bättre och spexigare. Bilderna från spexet har fina Sofia tagit. Sådär. Det var mina tre bästa minnen från 2018. Hoppas det här nya året blir minst lika bra.Kram,Johanna